ett högre finger, utan mellankommet tummände af menniskohand. Man skall finna jorden bearbetas, likasom tillförene, i stora klumpar och i små; men man skall förnimma den skillnad mot fordom, att ingen klump är för stor, eller för liten, att med arbete förtjenas, och att arbetet behöfver vara endast ärligt, för att äras. Det är en klar följd af de åsigter jag nu framlagt, att jag helst skulle tillstyrka upphäfvandet af allt annat band på rättigheten att förvärfva jordlägenhet från hemman, än hvad som fordras för. befästandet af säkerheten i rättsförhållanden emellan hemmansägare och lägerhetsinnehafvare; men jag önskar inga brådstörtande förändringar. Det är blott reactionen jag vill motarbeta. Jag stannar således, här som i klyfmingsfrågan, vid det förslag för närvarande: Att Kongl. förordningen af den 49 December 1827 måtte, tills vidare, lemnas oförändrad. Jag tror mig hafva sagt nog i dessa ämnen. Mången skall tycka att jag sagt för mycket. Det rör mig icke. Jag har sagt hvarkem mer eller mindre, än hvad jag ansett för min pligt att säga. Det är ej min sed, att truga mina tankar på andra, när yttrande ej fordras af mig; men vill någon veta hvad jag tänker, så kan han vara säker, att jag säger det fullt ut. Trufve den 7 Januari 1849. J. G. Richert.