Aftonbladet – 26 januari 1842, sida 1

GA TURNA. ankkR AF (Forts. fr: gårdagsbl.) De trenne bröderne afreste; jag tackade himlen, att jag ej måste spela samma hazardspel som de, och gjorde mina betraktelser om ej giftermål alltid borde anses så, men uppsköt med konklusionen, som väl drabbar mig i höst, tog en de! af Brauns dikter, som bröderne lemnade mig, och fördref dermed ganska muntert den timma, jag ännu väntade. Snart begaf jag mig på resan, och klockan åtta var jag framme vid Wikinganäs, hvars beligenhet var förtjusande. På en sida begränsades det af Mälaren med sina romantiska stränder, och på de andra omgafs det af den skönaste park och en slottsgraf planterad med dubbla allter af höga kastanieträd Vid inre sidan af vindbryggan Var slottsmuren för: gedd med tvenve vakttorn. Då jag nalzades, hördes en trumpetstöt, och genast nedfälldes vindbryggan med sina slamrande; jernkedjor. När jag stigit ui vagnen, kom händelsevis just min kära frände, heri bokhållaren, spatserandes öfver gården. Jag gick honom genast till mötes, betygade min fägnad at se honom, och berättade, att då jag På gästgifvare gården fått höra hans vistande här, bade jag ej kun. nat neka mig det nöjet att besöka honom och fram. föra helsningar från hans: hem. Detta tycktes myc. ket behaga honom. Hen föreslog mig genast, at låta presentera mig för öfversten och hans dotter, och under det jag i hans rum. något ordnade min klädsel, berättade han mig i få ord hvad jag redan af de trenne bröderne fått veta. Han tillade, at! de nyligen ankommit och blifvit ganska artigt emottagna af den gamle morbrodren och den sköna Iläegert. Min goda vän Sigge skrattade hjertligt åt den föriägenbet, hvaruti de skulle befinna sig, för att kunha lösa gåtorna, och då jag På ett smickrånde sält såde honom, det jag var öfvertygad, att ingen annan än han vore deras snillrike författare, medgåf han stötligen, att han ej allenast författat dem, utån äfven gifvit öfversten första tanken till detta slags pröfning af sin blifvaäBde mågs skarpsinnigHet och tankeförmåga. Gubben hade blifvit alldeles förtjust öfver denns foritida id6, och Sigge från den stunden blifvit hans atlt i allom och dubbelt stigil uti hans husbondes ynnest.