Aftonbladet – 26 januari 1842, sida 1

flicka, att någonting kan uttränga dig utur mitt bjerta. Öfversten var en artig värd, glad, förtrolig, och bjöd mig stanna qvar några dagar, samt att öfvervara hans dotters födelsedag, som om tvenne dagar skulle inträffa, och lofvade, att jag då skulle bli vittne till ett intressant uppträde. Jag tackade, antog bjudningen med nöje och fick mitt eget gästrum, ehuru jag helst önskat bo tillsammans med den så kallade jarlen, der jag hoppades bland hans krisgströdda poetiska försök hitta något koncept till gåtorna, der sjelfva orden kanske vero tecknade, och mina klienter i alla fall kunde vinna längre tid att förut studera och begrunda gåtorna. Oupphörligt smög jag mig ned till jarlens boning; än ville jag begära papper, än hade jag förlorat min pennknif och kom att läna hans, än bad jag honom föreläsa mig några af hans qvicka och intressanta verser, men han nappade ej på kroken; allting var infäst, endast räkenskaper och böcker lågo framme i hans kammare, men väl plågade kan mig med att läsa det ena odrögliga poemet efter det andra, hvilka jag gäspande men tåligt afbörde, i förboppning att slutligen förmå honom meddela mig gåtorna; förgäfves! Med ett slugt och satiriskt leende följde ban mina blickar, då de forskande flögo omkring på hans papper och i hans lådor; och då jag den sista aftonen, förtviflad och förargad att ej kuäna skaffa mina vänner någon upptysning, rent af bad honom visa mig det opus, som skule afgöra fyra menniskors öde, somt lofvade honötr den obrottsligaste tystnad, skrattade den sluge jarlen mig upp i ansigtet och sade: a — Hör på, bror Senettsblad, du är mycket anfäkad af Evas nyfikenhet, ser jag, men jag är ingen lufange. Påminaer du dig någonsin förr hafva narrat mig? Menar du, att jag ej gissar ditt uppdrag här? AZ? de trenne brödernas skjutsbonde hörde jag, att en fjerde herre skulle anlända hit, hvilken varit .illsammans med dem ett par timmar och afstått sina hästar till dem. När ni då vid ankomsten låtsade ej känna hvarandra, blef mig allting klart, och jag har skrattat rätt godt åt din ömma vänskap, din inställsamhet och dina forskningar bland mina papper; du troddd väl, att hos mig lura ut hvad man önskar veta, men du bedrager dig; ty jag är