Aftonbladet – 25 januari 1842, sida 3

nödvändigt, för att bispringa de nödställde ar betarne. Hr Öfverståthållaren, som var närva rande för upplysningars meddelande, hade för klarat, att en af de brandskadade ägarne för säkrat honom, att de för ögonblicket icke hade för afsigt att anlita det allmänna om något bi stånd.n I —LL — Sistlidne gårdag voro äfven stadens Femtic Äldste samlade, för att öfverlägga huruvida nå gon åtgärd från det allmänuas sida behöfde vidtagas, för att bispringa dem, som nu mistat sir arbetsförtjenst; men något definitift beslut lärer ännu ej härom blifvit fattadt. EE — Tidningarne med dagens post från Köpenhamn meddela den märkliga underrättelsen, att Höjeste Rets dom i aktionen mot den aktade Orla Lehmann fallit den 49 dennes. Aktor höll på med sin dokumentation i saken ända in på tredje dagen, och först den 49 dennes, kl. halt 40 f. m., började Lehmann sitt försvar, som slutade kl. balf 2 e. m. Ehuru tidningarne uppmanat allmänheten att hålla sig på allt sätt stilla, och detta äfven syntes hafva öfvergått till en allmän öfverenskommelse, kunde åhörarne dock icke helt och hållet undertrycka utbrottet af sina känslor, under herr Lehmanns föredrag, som af tidningarne anses höra till första rangen af dsfensions-tal. Äfven under Lehmanns nedgång från sessionsrummet, iakttog åhörare och åskådare all tystnad, men då han :stigit i vagnen, uthröto bifallsropen med oemoötståndlig makt, och polisen kunde icke bindra att mängden beledsagade den afresande till hans hemvist. Rätten företog genast saken till afgörande och afsade följande: Juris kandidaten Orla Lehmann skall straffas med tre månaders fänselse. Beträffande kostnadsersättningen stadfästes Lands-, Ofversamt Hofoch Stadsrättens lom. I salarinm til generalfiskalen betalar Ora Lehmann 400 Rbd., Isamma ögonblick Orla Lehmann, som af en skada i knäet nödgades hålla sig inne, mottog underrättelsen om donen, mottog han äfven den utanför huset talvikt samlade mängdens uppmuntringsoch biallsrop. Det honom ådömda straff svarar mot vårt svenska enkelt fängelse och medför intet mehn för hans borgerliga anseende, och således ej heller något hinder för mottagandet af de uppdrag hvartill medborgares förtroende kallat honom.