Aftonbladet – 25 januari 1842, sida 2

FRK SEN NT rn na Lodbrok i ormgropen. Gubben har en favorit son är hans bemlige rådgifvare, och i allt förstår att fo ga sig efter bans besynerligheter: det är hans bok bållare Sigge Insmarson, en slug räf, så inbunden stt man aldrig af honom kan utleta något af han herres planer, och som tillika hjelper fadren att be vaka Ildegerts minsta ord och miner — ja, han ä en verklig Duenna i karldrägt. Det blef oss omöj ligt att säga henne ett ord om våra hjertans önsk ningar, utan att denne Sigge skulle höra det, oc vi beslöto derföre att utan omsvep framföra dem til vår gamla morbror sjelf, samt härskjuta alltsamman till bans afgörande i samråd med sin dotter. Den na utväg behagade den gamle mycket. Det va sade han, ett ärligt sätt att gå till väga, värdigt a komlingarna af den gamla, goda Björntloska ätter Utan att afgöra vårt öde, lofvade han att tags vå anhållan i betänkande, men tillade, att han ej fa tar något beslut i saken förrän Ildegert fyllt sitt a dertonde år, hvilket sker nu i Maj månad. När y reste förnyade ban sitt löfte och sade, att han skull vidare låta höra af sig. Då vi sade vår sköna ku sin farväl, syntes bon rörd, och jag tyckte att hen nes hand darrade då jag kyste den vid afskedet; dett var kahske inbillning, men det är en glad. en trö stande villa, ehuru mina bröder mycket skratta der åt och fröjda sig öfver de uttrycksfulla blickar, sor de påstå hon vid samma tillfälle gifvit dem. Mi mor, som väl känner sin brors lynne, sade oss vi vår hemkomst, att vi borde låta saken hvila, och genom något försök påskynda utgången, emedan de vore att skämma bort alltsammans. Ålltsedan hö sten hade vi ej hört af gubben, då min mor för dagar sedan emottog ett bref från honom, hvaruj han bjuder oss åter till Wikinganäs, till den 26:t Maj, I!ldegerts födelsedag. Hans bref är ganska ori ginelt. Öfversten försäkrar sin syster deruti, att all tre hennes söner vunnit hans fullkomliga välbehag att de hvar och en ha så många goda egenskape; så det är honom omöjligt att välja bland dem; at om han ägde tre döttrar, skulle de bli hans måga alla tre, men att som han nu endast äger en, vi han låta ödet afgöra det på sammalt göthiskt vis att som man nu ej får anställa bardslekar, vill har