Aftonbladet – 25 januari 1842, sida 1

VAR RR Nr rr MM bordet. Gubbens egendom vid Mälarensstrand är ett litet jordiskt jparadis, men ban är-Aisynnerhet stot öfver egendomens namn: Vikinganäs, och anser sig verkligen sjelf vara en gammal viking. Borsven är befästad; vakttorn, vindbrygga och slottsgraf finnas der naturligtvis, men det skönaste der finnes är likväl gubbens enda dotter, som han. gifyvit det samla nordiska namnet: Ildegert. Du kan ej tänka dig ett mildare, ljufvare väsende än denna flicka, som fadren afgudar och hela huset tilbeder. Denna hyllning har, sällsamt nog, ej skämt. bort henne, och när hon upplyfter sina sköna ögon. tyckes hennes blygsamma och ödmjuka blick liksom bedja om förlåtelse att hon är så vacker. Ensam arftagerska till öfverstens stora förmögenhet; kan du väl tänka att den adertonåriga sköna redan haft en mängd friare, men fadren har afslagit dem alla, och fioner alltid någonting att klandra hos-thvar och sn af de anbjudande; troligen vill ban.wväl ej skilja sig vid den älskade dottren. och jag undrar verkligen ej derpå. Förleden höst skref han: till sin syster, vår moder, som bor i Skåne, att.ham önskade se hennes tre söner. En dylik inbjudning af den gamla rika morbrodern var ej att försumma, och vi reste genast till Vikinganäs, der vi midt.ibland gubbens löjligheter trifdes ganska väl ochitysthet skrattade åt den besynnerliga, men hederliga -fadren, under det att vi alla tre, lika betagne af vår sköna kusin, täflaue att vinna hennes tycke. Ingen af oss !yckades i detta bemödande mer än den andra; alltid vid sin faders sida var hon lika-svVänlig och älskvärd mot oss alla tre; också har nan alldrig sett rivaler mera eniga och i godt förstånd med hvarandra. Öfversten som märkte att vi alla tresälskade hans dotter, brydde oss ofta, tog ej illa, Omi man skämtvis alluderade på önskningen att blifva. .bans måg, och talade alltid så, som en af oss skulle blifva herre på Vikinganäs och den vackra Ildegerts maka; men hvilken? Ser du, bror, deruti ligger knuten,