Aftonbladet – 24 januari 1842, sida 3

KARE RR RNA RENARE rr AA SEA SSR Detta var icke lyckligt för den stackars konstnären, ty knappt hade han lagt sig och tillslutit ögonen, för att vagga sig i en ljuf slummer och drömma om fäderneslandet, förrän ett vildt, ohyggligt skrik ur det inre af huset förmådde honom att vända hufvudet åt den sidan, hvarifrån ropet kom. Han såg en spökgestalt, hvilken man kunnat anse för död, om icke raseri och fanatism gifvit ögonen ett så olycksbådande uttryck, nalkas med utsträckta armar, som blott tycktes bestå af kött och ben. Det var stammens patriark, som var hundra år gammal, men hade intet af det majestät, hvarmed Cooper utrustat anföraren för sköldpaddstammen i oden siste Mohicanen.o Han var verkligen afskyvärd, och allt packet trängde sig, då det hörde de förbannelser den gamle utstötte med en ihålig, men af raseriet förstärkt röst, omkring konstnären, hvilken icke kunde gissa orsaken till tumultet och de rysliga botelser, som utstötfes emot honcm. Han fick snart erfara det. Efter all sannolikhet voro dessa Indianer soldyrkare, och bordet, hvarpå han lagt sig utan någon elek afsigt, föreställde både altare och tempel, och de hade nu ingenting mindre i sinnet, än att straffa den ouppsåtligt begångna vanhelgelsen. : I några minuter beklagade de olyckan och uttryckte sin: afsky för förbrytelsen, att Cayol wvågat taga den verldsupplysande Gudens altaro till bädd, kastade sig derpå öfver den unge konstnären, satte ett tåg Omkring hans hals och drogo honom ut för att bänga honom i ett träd. Förgäfves bådo hans reskamrater, förgäfves hotade de med Frankrikes hämnd; barbarerne ville icke höra något, utan bundo sitt offer vid ett träd. Här började nu en så burlesk och vidrig scen, att man icke kan föreställa sig någonting värre. Från raseriet öfver deras Guds vanhelgande öfvergingo Mexikanerno till den mest rasande glädje deröfver, att de hade tillfälle att bämnas. De vildaste och oanständigaste dansar utfördes omkring offret, hvilket, sin förfärliga belägenhet oaktadt, icke kunde underlåta at uppmärksamt betrakta de besynnerliga kropnpsställningar, hvarmed hans bödlar visade sin blodtörstige glädje. Män,: kring hvilkas knän torra kärnhus