Aftonbladet – 24 januari 1842, sida 1

het hade verkiigen en löjlig prege!. Jo, hans nåd svarade gossen, cjag har nu långa tiden sökt efter den som räddade mig undan hästarne — och som föste mig ur min vagn, tillade onkeln — nå?, — Jag påminde mig att han var svartklädd och jag trodde stt han var prest — jaz har derföre sökt honom öfverallt, men fann honom först i dag i Maria kyrka — han är skollärare i Maria fattigskola och heter -Hjertner — aJaså intet annat, således en prest, det var en ohflig pres sade onkeln. cFär jag gå till honom och tacka? frågade gossen. aJa gå .du, min gosse, sade baronen, och helsa hunom från. hofmarskalken baron Liljemark af Östraby, och säg att min nicce, fröken Julie Lijemark, upptagit dig till betjentgosse och att jag skall tänka på hunom; hvad var det han hete? Hjertman eller — aHjertner inföll gossen — asak samma, den der skolmästaren i Maria. Eller, fortfor baronen vändande sig till Julie, ckanske jag till och med kunde bjuda hit honom en gång då vi äro ensamme — karlen skulle finna sig smickrad deraf.n Det var ett par år efter denna händelse. Allt var tyst och stilla i baron Liljemarks hus; utom en mängd beijenter, som hvarje morgon kommo dit för att efterfråga hans helsa, sågs ingen utom en Lbten kohort läkare, som fått i uppdrag att gemensamt bota baron, hv.ken nu var illa sjuk och icse en gång hade aptit för den minsta kramsfågel. Gardinersa voro nedsläppta i hans rum, det var dunkelt derinne, fastän solen sken klart utanför och dess gyllene skifva glittrade genom