Aftonbladet – 22 januari 1842, sida 3

VV BT MR meddelades åt alla dem, som ville blifva militirer — utan blott velat visa, att generalordern ej innebär någon orimlighet. I odpFör det andra få eleverna gerna först taga exaomen i så kallade humaniora vid universiteterna, Soch sedan i militärämnena inför distriktexamenskommissionerna, men ej dela på dessa examina, som de taga kela undervisningen vid militärskolorpDma. Vi kunna ej inse grunden för denna olikhet, detta försvårande för dem, som taga en belsjuten Ibundervisning vid militärskolorna, denna lättnad för dem, som taga en splittrad på flera håll, hvilI pkens bristfällighet just ofta visar sig, då den vid militärämnena skall praktiseras, och det dessutom i pär allmänt kändt, huru legert studentexamen behbardlas hos blifvande militärer Generalordern, som fastställer fordringarna vid offii cersexsamen, föreskrifver studentexamer, för humaI niora, och examen inför militärkommissioner, i militärsmnena, men för att undanrödja de olägenheter, som vid början af denna ordres tillämpning eljest uppkomms3, medgafs att under en viss tid, som sedermera blifvit förlängd, examen äfven i bumaniora finge trgas inför nämnde examenskommissioner. Emedan alltså examina i humaniora blott ad interim få tagas inför kommissionerna, är det hufvudsakliIgen den frågan, com bör afgöras, buruvida det var riktigt, att föreskrifva studentexamen, eller om heldre äfven en motsvarande examen alltid bör tagas vid distriktskoiorna. 1 sednare händelsen intröiffar, enligt hvad erfarenheten visat, och hvad som var lätt att förutse, att distriktskolorna icke ailenast blifva militärutan äfven civilskolor, i hvilka sednare uppgiften blir att på den genast sägen leda eleverna till inträde i de förra. Att nna uppgilt bättre löses der än i några andra såolor, är pilvet, och har till följd, att icke allenast stör n af de föräldrar och mål!smän, som i ella fall afsett militirståndet för sina söner och myndlinsar, heldre skicka dem dit, är till de allmänna skolorna, uten äfven att andra, som eljest icke vwearit deciderade, följa de förras exempel, för att hsstigt få ynglingarce in i statens tjenst. Deraf åter följer, dels att man får flera officerssujetter än man vill, dels att ynglingarne alldeles för tidigt bestämmas för ett visst yrke, hvilket är en tillräckligs bevist, och, med afseende på Carlberg, rättvist öfverklagad olägenbet, och dels att dessa officersämnen miste i det hela taget vara svagare i humaniora, än om de inhemtat dem i de allmänna skolornas, och undergått studentexamen, förutsatt nemligen, att denna examen handhafves med vederbörlig noggrannhet. Deras hela humanistiska bildning kan man kalla en lexs, öfverläst på en eller par vintrar, hvarvid icke sjelfva bildningen, såsom den borde vara, är mål, utan först militärklasser, och sedan kokarden, och frågan är blott att hastigt hinna dit. Det är visst möjligt, att de vid examen läsa upp denna lexa ganska bra, och kanske bättre, än de, som följt den andra vägen, men hvad de kunna är icke införlife vad med dem sjelfva, utan dödt som boken, hvari de läst, och snart makuleradt med den. De andra deremot, med mindre färdighet, veta mera än de kusna, och kunna troligen mera än de förras, med synterlig noggrannhet uti — och uppmätta kurser. Men, söger förfäattsren i Handeisoch sjöfartstidningen, studentexamen, för dem, som ämna blifva militärer, handhafves icke med vederbörlig noggrannhet, och vi nödgas tro honom. Men är felet militäranstalternas? Vi tro oss härmed bafva bevisat det i principen riktiga, att föreskrifva studentexamen för dem, som vilja blifva militärer, och beklaga blott, att dispenserna derifrån fortfarit så länge, men derjemte erkänna vi ock behbofrvet af strängare kontroller vid denna examen. I afseende på bifrågan, eller att de, som äfven läse humaniora vid distriktskolorna, skulle få ta examen serskilt deri, och serskilt i militärämnena, så medgifva vi billigheten deraf, och kunna derjemte upplysa, att tillstånd dertill numera är lemnadt genom en nyligen utkommen generalordres. Det tycks att de unga militärerna (från distrikt skolorna), om de sedan skulle vilja besöka Marieberg, ej vidare borde examineras i ardra ämnen, än de, som der komma att fortsättas, och så är det äfven vid demiterings:-xamen, men vid emotlagningsexamen genomgås åter humaniora, som de dock, just för att fullkomna sig i militärämne na, måst lägga något åsido. Följden blir den, att mången, eljest ganska skicklig, blir differerad i ett ämne, som scdan ej förekommer vid Maricberg, ja, man har haft exempel på, att examinander blifvit differerade i språk den ena dagen, och approberade deri ett par dagar dereficr. Hvad skall man säga om sådant, andra inkonseqvenser, såsom dispenser för den ena, men ej för den andra, 0. s. ., all förtiga. Vid inträdesexamen till Marieberg examineras, utom i matematik, i tyska, franska, historie och geografi. Kunskap i språken erfordras vid Marieberg derföre, att utländska författare ofta måste anlitas, i brist af tillräckliga läroböcker på modersmålet, och historie och geografi utgöra ett nödvändigt grundlager för undervisning i krigskonst och krigshistoria. Om således någon blir differerad vid inträdesexamen inågot ämne, som sedermera ej fortsättes vid Marieberg, så är det åtminstone ett ämne, som är nödvändigt för undervisningen derstädes. Föröfrigt hafva vi aldrig förr hört dem klagan, att fordringarna; vid inträdesexamen äro för stors, men väl någon gång den motsatsen, att de äro för små. Enligt läroverkets stadgar, föres protokol vid intridesexamen i hvarje serskilt ämne, af tvenne personer, kvarvid svaret vid hvarje framställd fråga bedömes i siffror (0, 100, 150, 200 och 2350), och medium af dessa siffror utgör betyget i ämnet. Uppgår detta medium till en viss nummer (120), är eleven approberad i det ämnet, men för att han skall vinna inträde vid läroverket, fordras dessutom, att medium af betygen i de serskilta ämnena skall uppgå till en annan, högre nummer (440). Om någon blifvit differerad i något serskilt ämne, men han är så skicklig i de öfriga, att medium af alla betygen, det oaktadt, uppgår till den kögre nummern (440), så medgifves ny examen i det ämnet, hvari ban blifvit differerad, efter förloppet af fjorton (icke ett par) dagar. Om detta ämne nu än hade varit ett af språ. ken, deri betyget blott med några få points legat under det faststående minimum, så är det alldeles icke orimligt, att den differerade på fjorton dagar kunnat arbeta upp sig dessa points. Officerare, som hafva tagit den filosofiska graden, eller kansliexamen, äro fritagne från inträdesexamen i språk, samt historie och geografi, och deraf kommer hvad artikelförfattaren förmodligen menar med dispenser for somliga, men icke för andra, så framt han icke dermed åsyftar den förut förklarade omständigbeten, att en de! af dem, som blifva differe