emot ett bestämdt och säkert, ännu ganska fjerran, men högt mål; och om hvars betydelse för planeten vi skola tillåta oss några ord, längre fram, såsom tillhörande ett redan i Inledningen anslaget ämre Å I den verldsutveckling. hvaruti vi befinna oss och våra fäder redan i årtusenden lefvat, bar det dynastiska elementet egt en öfvervägande magt, ehuru I det individuella likväl i vår tid ses på våg att vilja göra sig gällsnde till samhällets bringande på humean grund för andra gången; hvarföre man också Inu kan säga, att föremålet för den sociala verksamheten i våra stater börjar mer och mer blifva menniskornas väl i sann mening, och att icke alla, så I mycket som förr, anses böra uteslutande lefva och lida för herrskarnes enstaka personligheter. Detia samhällets återkommande till den humana khorizonten, för andra gången, ski!jer sig ifrån tillståndet på den första (hos t. ex. Atnos, Tudas, Betjuarur 0. 8. v.) genom att vara medvatd, och således kunna försvara sig emot de tillgrepp, som vilja öfverändakasta det första: dettas svaghet ligger venligen till en stor del uti samhällsfunktionernas medvetslösa, blott instinktmessiga förhållande till hvarandra, hvarigenom de hvarken förstå faran, när de angripas, eller bistå hverenn emot en gemensam I fiende. Nordamerikanska unionen är menniskoslägtets första steg i stort till samfundets återförande till human horizont för andra gången; deruti funki tionerna, lefva och handla medvetet, till skillnad i. från det första sociala tillståndet, hvaraf spåren nästan försvunnit från jorden, men dock, såsom wi sett, här och der återfinnas hos de fridliga vildarne. De kricande vildarne stå, såsom vi också anmärkt, redan under !de. Betrakta vi saken universealt, finna vi således, att detta välde (det dynastiska på jorden) utgör ett midtemelian, som uppkommit på spillrorna af en förlorad oskuldstid; och latt det sje!f endast småningom kan göra sig umbörligt, men dock otvifvelaktigt har till slutligt mål, att upphöra. Vi skola se hvad detta upphörande omsider betyder för slägtet; och roan miste för detta ändamål först lyssna till hvad historien säger om de flera märkvärdiga stadier, hvilka kan väldet hittills på jorden genomlupit. Vid den period, då det ursprungliga samhället i jen ort öfverskridit sina gränsor, eller kommit derhän, att chefer egenmyndigt och för sin personliga räkning tagit väldet, samt desse, hvarje på sin punkt, hunnit stedga, stärka och något kringskansa sig, så begynner i den orten en allmän fejd. Det är den första yttre koncentrations-processen, och som visar taflan af ett land, uppfy:dt med små synliga politiska medelpunkter med sjelitagen makt: herrskare, furstar, damjos ), eller kaner. Det folk, hvarinom denna samhällsprocess skett, kommer nu i en förfärlig jäsning, den ena traktens invånare drifvas i karp mot den andras, blod flyter, byte göres, och kriget förevigas genom hämndens idt, enär gerningår af den ena nejdens folk blifvit föröfvade emot inbyggarne i en annan, som desse nu, på grund af hämnd, skola vedergälla; hvaraf följer, att då de förre våldsverkarne härigenom komma att lida åtskilligt, få de å sin sida skäl till utförande af ny vedergällning och nytt våld, så att fejdernas kedja, jen gång på denna bana inledd, aldrig kan sluta. En gång sålunda hetsadt följer en stämma sin anförare med lifligt begär, och han har alldeles icke svårt att bringa härar i rörelse. Ett på aenna ståndpunkt kommet folk begynner älska rof, får lystnad efter fremmande gods, förvildas och blir grymt. I Vedergällningsrätten eller Hämnden bar mest af alla inhumana föreställningssätt biträdt det dynastiska intresset, och inrotat sig ända derhän att förvandlss till en religiös dogm, hvilken först i sina grunder skakades genom Christi ord, ehuru den äfven under sjelfva christendomens fektiska uppträde insmugit sig och nedsmittat denna, samt, gömd under bedrägliga höljen och andra namn, bibehållit en stor del af sin inflytelse ända in i våra degar: för huru länge, vota vi ej. Men slägtet, sönderslitet gezom dynastiken, var icke derföre öfvergifvet af sin ianeboende helande och återställande kraft. Här skedde hvad som så ofta i den menskliga organismen inträffer, att räddningsmedlet låg förvaradt i olyckan. Perioden för småfursters tillvarelse och framfart i ett land upphör derigenom, att en ny dynastisk koncentration, : af högre ordning, inträder. En af kanerne blir den andre öfvermäktig, gör sig till Stor-kan, och antin : gen förinter eller kufvar de andre. Historien intg;gar denna politiska hvälfning så öfverallt, att man med säkerhet kan antaga dess inträffande såsom re-. gel i menniskoslägtets samhällsutveckling. Så blefve damjos på Japan kufvade af kubo: vi skola so nå-; got dylikt under Schihoangti i China: och, för att. visa förhållandet genom ett närmare och mera be-: kant exempel! utejorde våra fylkiskonungars utrotande eller bringande under en öfverkonung en så-; dan dynastisk koncentration, af högre ordning, inom vår nord. Den europeiska medeltidens statshistoria. visar, såsom hufvuddrsg, aristokratiens böjande (på: sina ställen nästan förintande) under en monark. Det är taflan af det dynastiska, sjelf uppsväljande. det dynastiska genom allt högre och högre koncentrationer, hvilka för hvarje gång taga ett vidare om-! råde, och således till en början utöder sig sjelf i qvantitativ mening (d. v. s. åynasternes antal för-; minskas), ehuru det ännu qvarstår och i visst fall ikas i gvalitativ (d. v. s. öfverdynasten får härigeBom stundom större och starkare inflytelse på hvarje samhällsdel, än smådynasterne hade); dock är det sednaro ej alltid händelsen, af en grund, som vi skola se. Den, som går att blifva öfverdynast, och kufra de öfrige, kan icke gerna tillvägabringa denna brytning, utan att taga sjelfva folket. till hjelp. Så uppkallas detta til makt för andra gången; ehuru afsigten med detta uppkallande endast var att bistå öfvermakten vid dess kufvende af de mindre makterna. Men folket, en gång sålunda bregt i rörelse. för att biträda vid uppsväljsndet sf ett dynastiskt, stadnar icke vid detta mindre. Det föres smånin-: gom till en alit mera medveten myndighet i samhället: det börjar inträda på en bana, som leder det emot ett mål — det mål, som slutligen gör det till samhällets r:staurator. Folket går i sin utveckling på denna stråt desto säkrare, som det känner på sig, att det är på väg till återvinnande af sitt ur-. sprucgligen rätta skick: det är en patursanning. som har fått luft, och en sådan står då icke mera! att hejda. Folket kan af okunnighet på sin bana taga många falska sidospråvg, misslyckas och hafvel orätt i enskilda fall, men dess väg bär osvikligen framåt och det har alltid rätt i riktningen af sin kolonn. I somma min, åter, försvagas det öfverdyastiska til sin makts qvalitet, ehuru det genom att uppkalla folket, sågzom vi sett, och genom att utdöda det lägre dynastiska, vunnit i qvantitet eller områdets utsträckning. Det öfverdynastiskas svaghet tilltager desto mera, som det känner på sig. att det kommit på väg till hela sitt elements undergång.