Aftonbladet – 22 januari 1842, sida 2

re ——i— RR RR hafsa gjort olycka, det är er pligt att låta bortföra gossen till ett ställe, der han kan få hjelp. — Ett darrande ja hördes inifrån vag-. nen och i nästan samma ögonblick slogs dörren opp, och en skön flicka stod i ett språng på gar tan. Stigin herre,, sade hon brådskande, stig in med gossen och dra försorg att han blir räddad; onkel! var god stig in på andra sidan., Den okinde, som var en yngling, lydde i ögonlicket den sköna flickans befallning och stegin i vagnen på samma gång som gamla baronen, muttrande något om packets oförskämdhet och sin Julies barnslighet, kröp ut på andra sidan; denna gång åtminstone gaf rikedomen och rangen efter för fattigdomen och nöden. Julie kastade ännu en gång blicken på den ädle ynglingen; hon tyckte sig igenkänna honom, fastän hon äfven fann, att hon aldrig sett honom förr än nu; han var kanske hennes ideal, som hon sammanletat sig bland sina stilla drömmar om framtida lycka. Det finnes knapt någon, som icke på förhand gjort en grundritning af sin framtid, och dervid äfven målat ett porträtt af sin följeslagerska genom lifvet; nästan alla hafva skickat sin själs dufva in i det tillkommandes dunkla rike och alltid har hon återkommit med en oljoqvist, frisk och grön som hoppet. — Om denna dröm slår in, OM Vi någonsin träffa originalet för denna fantasibild, så igenkänna vi det straxt och hviska vid oss sjelfve: den var det. : Julie hade sett detta öppna, milda ansigte, dessa lugna och talande ögon, hon hade hört denna välbildade mun tala, tala kärlek till och med; men hvar? men när? — I dina drömmar goda flicka. i I den illuminerade våningen gick allt muntert till; baronen, fatigerad af den brådskande urstigningen, något klämd till och med af folket på