Aftonbladet – 22 januari 1842, sida 1

mögenhet som grefve K. är det nsstan utan ur säkt; men han ligger heständigt i sitt bibliotek roch umgås med professorer och dylika; ban frågar ej efier huru hans gäster hafva det. Ni har rätt, sade excellersen, aftrytande greive K. har ej sinne för sällskapslitvet, och det är märkvärdigt att se hans disiraktioner; fö: en tid sedan ... Ja, hans excellens, det är förskräckligt — at han ej blygdes, det är en horrör. Excellensen smålog — ja, jag blef verkliger öfverraskad att han ej steg upp då hans maje siät nalkades; han satt der helt beqvämt;ocl såg ej konungen — hans majestät tycktes ick heller : märka honom — det är ändå mycket be synnerligtatt den goda mannen kan så glömm sig. På detta sätt fortsattes samtalet om grefve K. en man, af folket aktad: för sin duglighet och sin öppna redlighet; men inom la haute vole ansedd för en bokmal, som till på köpet had det felet att ej göra afseende på relationer. Nu kom fröken Julie Liljemark, dagens mes firade skönhet, baronens nitce, som drottningen gifvit tre smultron med uttrycket: till den skö naste.n Förlåt mig, sade hon med ett skälmskt le ende, om jag afbryter ett vigtigt samtal; mer om onkel påmianer sig, har jag lofvat att i af !on vara med i en tableau vivant hos grefvinnar Nordensvärd.p I hvad egenskap, min fröken?, frågade excel lensen, pskall. ni vara med i gracernas döpelst eller i en tablå af Amor och Psyche? ; aNej, ers excellens, intetdera; jag är för goc kristen att vilja vara något hedniskt — nej, ja skall vara en Raphaelisk madonna, den Helig Jungfrun.n Då gör ni säkert grefvinnans lutheraner til katholiker, sade excellensen med ett artigt små löje; imedlertid, min heliga jungfru, fäll en för