sörjda systrar vida yngre än jag, jag ville på dem godtgöra hvad jag brutit mot deras fader. Barmherrige Gud, bur gjorde jag det? Min äldsta syster Caroline tvingades till giftermål med en man, som varit min ständiga följeslagare; den samvetslösaste bof som trampat jorden. Han var adelsman af en fernäm slägt, min syster blef baronessa, jag ville ej veta af någon vägran; hon blef hans — och han mördade henne — mördade henne med egen hand, våldförde sig på bennes arma barn, sem i hela sin lifstid får bära märken af sin ömma faders smekningar i en vanlytt kropp. Han pekade på Eulalia och ropade med sammanknäppta händer: Herre förlåt mig ock denna synden! — Han rymde ur riket sedan ban rånat mig. — Min andra syster Elisabeth gifte sig ock efter min befallning med en afskedad mejor vid namn Cratzman; hon blef lyckligare; det vill säga, hon mördades icke handgripligen ef sin man, hon pinades endast småningom till döds och föremålet för hennes ungdomliga känsla. med hvilket hon skulle hafva lefvat lycklig om jag ej mellankommit, inkastades genom min åtgärd bland landtvirnet och bortrycktes vid norska gränsen al fältsjukan.. Min yngsta syster Sophie undgick de brocGerliga, tigerk!orna, jeg fick ej den glädjen att sönderslita hennes lefnadslycka, hon gifte sig med en fattig langtprest vid namn Dillman, och lefver derföre ännu . Sjelf såg jag mig nu om efter maka; min rikedom öppnade mig de flesta husaf anseende, j.:g behöfde blott välja, men just detta behagade mig ej, tills jag en dag i kyrkan vid en begrafning fick se en ung flicka med tjusande behag; jag lemnade den heliga akt hvartill jag var kallad som vittne; här var något ondt att tillställa, jag hade aning a! en illgerning och jag bedrog mig ej. Flickans fader var en af sig kommen handlande, en redlig man men försedd med talrik femilj. Johanna var hans äldsta dotter och vid den tiden förlofvad med er upg minuthandlande. Jag försökte allt för att vinna