KUSINERNA. II. TESTAMENTET. I Gråmunkegränd hyrde jag miz ett rum och efterskickade min kappsäck. Jag blygdes att återse Dillman och Anna; jag beslöt att undvika denra förtjusande qvinna, att glömma min kärlek för att utes!utende tänka på ändamålet för min resa. Det torda nu vara tid att något vidröra detta ämne. Ett n en herr Rabbel, advokat i Stockholm och notarie, kade kallat mig från Norrköping, för att en viss dag öfvervara ett sammanträde, för öppnande af berr grosshandlaren Sebastian Amadeus Ritkmans testamente, med hvilken herre jag förmedades vara slägt. Nu kunde ingen så föga känna mitt slägtregister som jag sjelf, emedan ej mindre fader än moder. voro mig fullkomligt okända. Jag hade blifvit uppfostrad bos en kyrkoberde på landet, som vid mitt emottagande fått för min räkning 8,000 riksdaler, med vilkor att härför ge mig föda och undervisning. samt hålla mig vid akademien i trenne år. Detta hade han ärligt fullgjort, men aldrig velat eler kunnst upplysa mig om rätta förhållandet af min börd. Jag hade gåledes intet skäl att misstro harr Rabbe!s skrifvelse, utan såg i åtlydandet af denna såväl en nyckel till gåtan af min bärkomst, som en utsigt till framtida välstånd. Jag begaf mig således full 2f aningsfull väntan på vägen, men ankom nu till Stockholm, mer tänkande på den: passion som bedår:de mig, än den förmodade rikedom, :om väntade . Det varen Thorsdse vi anlände till hufvudstaden, och päföljande Lördag skulle testamen tets öppnande ske. Jag hade således en enda dag att fördereda mig på en tilldragelse, som kunde gifva min iillvaro ett helt och hållet förändradt skick. Fredagen sick j.g ut för att se mig omkring ; som jag !l-ig varit i Stockholm förr, beslöt jag att egna hela 2:x dagen åt detta göromål. Utrustad med en