Aftonbladet – 19 januari 1842, sida 1

liten kikare, en vägvisare (tryckt) med tillhörand plan-karta, en — skratta ej värde läsare — fick kompass samt en stadig vandringsstaf, begafjag mig en annan Syntax, ut att uppsöka det pittoreska, A: börja dagen med gick jag in på källaren Dufvai och tog. mig frukost, som, nedsköljd med en hal butelj porter, bekom mig ganska väl; men när be talniagstimman slog saknade jag, till min stora för skräckelse, min plånbok, i hvilken hela min kass låg förvarad. -Kyparen såg på mig med misstroge uppsyn, men här var ingen tid till förklaringar. Tro ligen hade jag glömt boken i min kammare, ehur jag bestämdt kom ihåg, att jag lagt fram den för at! medtagas; sådant vsr äfvev förkällandet, och denn episod afiopp med en blott bjertklappninpg. På Mynt torget stannade jag för stt kasta ett öga På kartar men uppslog denna med den effekt,, att en häst, ri den af en ung gardes-officer, högligen förskräckt a derna min manöver, tog betslet mellan tänderna oc durkade af åt Riddarhuset, vid byars trappa ha suttade af sin ryttare, en baron Lejonmahn, som ja sedan såg af Dagbladet, der den värde Riddarhus ledamoten utlofvade 20 Räår till den, som kunde be visligen upptäcka den öfverdådige, som kastat honor ur sadeln. Jeg lommade imedlertid af så fort ja sunde, ej alldeles utan oro öfver följderna af mi bedrift. Det är icke min mening att bär, med en känslo full resandes ordrikhet skildra de intryck jag rönt af hufvudstadens skiftande paneramor; jag åtnöje mis med att försäkra läsaren, det jag dref omkrin med en aldrig hvilande uppmärksamhet hela för middagen, tills hunger och trötthet jagade mig i på Kostenhofs källare, der jag åt en stadig midda och drack ett par koppar kaffe; för öfrigt ingentin passeradt. Sålunda restaurerad till kropp och själ fö retog jag åter min pilgrimsfärd, och styrde kurs frå Kastenhofs-trappan just som klockan slog 4 i 8 Jakobs kyrka.