Aftonbladet – 18 januari 1842, sida 1

Tag gudagåfvan, himlagnistan,, Utaf en ny Promethei handl afgrundsgnistan, borde jag fastmer sagt, tillade nan skrattande. I detsamma nalkades bonom ett fruntimmer med tydliga tecken till bekantskap. Hon var klädd i en grön kapott och en svart silkesduk öfver hufvudet och bestämdes gerom denna habit tillhörande däckspassagerarnes antal, eburu ag, hvad ansigte, vext, händer och fötter samt behagligt väsende angår, tviflar att någon kunnat vera mer boren till halfdäcket än hon. Ack, hon var vacker; vacker som en molnfri Junimorgon, och i mitt bröst kände j:g en oro, der förut ej spord, när jag såg henne förtroligt nalkas glasögonmenniskan, som blåste henne en hel molnstod cigarrök i ansigstet, och hennes bulda anlete framblickade genom rökkoionnen som ett englahulfvud mellan åskmoln. Fy, så du flåsar, Anton! sade hor med meJodi i rösten, spektakelmenniska, om du ändåhade tänkt på den lilia Anna med en kopp kaff e; jig kommer mig ej till att begära någol a lenna granna jungfrun här. Pah, du är ett barn, Anralb och, jungfru? jungfru!, skallade det fram åt gångbordet åt uppassarflickan, som i detsamma skymtade fram i sin rutiga kiädning och hvita strumpor meå en bricka i hand, tre koppar kaffe med gorån för en och jamaiea grädde för tvål — lill mig: pHerrn dricker vä! kaffe med en droppa wmonium uti? — smakar godt som morgondryck till cigarren — här får jag, som de förnäma säga, presentera för dig herr, — he:r — allt nog en af mina bekanta. yTheodor Book, studerande,, inföll jag, något förvirrad af glansen från det vackra fruntimrets mörkblåa ögu. Nå, Theodor Book — ett bra studentnamn i sanning; men namn för namn, jag heter Anton