Aftonbladet – 15 januari 1842, sida 3

en kappa — Thordagsaftonen den 28 Oktober klocken emellan sju och half till åtta hade Breitfeldt, som flere gånger förut af Lindström erhållit ljus, af bennes dotter begärt tvenne sådane och då denna derom underrättat Lindström, som vid tillfället varit på besök hos ett i huset boende fruntimmer, hade Lindström gifvit sia dotter tvenne formijus, som haft aldeles lika utseende med de från ÖfverStåthällareembetet hitsände, för Lindström nu uppvisade, ljusen; och dessa begge ljus hade dottren, efter hvad hon för Lindström uppgifvit, strax derpå äfven tillställt Breitfeldt. Om denne sedermera på aftonen e!ler under natten varit borta från sitt hemvist eller då emottagit besök af någon hade Lindström sig icke bekant, helst hon, på sätt här ofvan är vordet uppgifvit icze sjelf bebodde rummet bredvid Breitfeldts, och således icke kunnat böra hvad bos honom under natten förefallit. Klockan , till 9 påföljde morgon hede Breitfeldt inkommit till Lindström samt begärt att få tb till sig inburet och derefter hade Lindström icke sett Breitfeldt förr än då han klockan omkring fyra på eftermiddagen hemkom till sin bostad och af polisgevaldigern Jederin och polisuppsyringsmannen Österdahl arresterades. Vid visitationep, som klockan emellan tio och elfva förmiddegen i Lindströms närvaro, af Jederin och polisuppsyningsmannen Lundberg anställdes i Breitfeldts rum, hade Breitfeldts byxor och stöflor, med hällor föstade tillsammans, af gatusmuts mycket bestänkte samt våta, funnits undanläste uti en låda i Breitfeldts dragkista; en väst och en svart frack, som Lindström icke förut sett i Breitfeldts rum, påträffats den förra vid hans fortepiano och den sednare undangörnd i hans soffa, samt en terzerol uppe å kakelugnen, äfvensom det ena af de tvenne formljus Breitfeldt aftonen förut erhållit, legat uppå bang piano. Som Lindström dagligen innevarit uti Breitfeldts rum, men derunder hvarken i hans dragkista eller på något annet ställe varseblifvit terzerolen, hade hon trott att den blifvit qvarglömd af någon förut i rummet boende person; hvarjemte Lindström förmodat, att Breitfeldt, ef den arledning att hans byxor och stöflor voro sönder och nedsmutsade, undanläst dem i sin dragkista, hvari ben oftast plägade förvara sina kläder; dock hade Lindström vid ett föregående tillfälle sett ett par Breitfeldt tillhörige byxor hänga i hans garderob, emot dörren hvartill några innanfönster nu varit stående. Då Breitfeldt hemkommit hade Jederin och Österdahl uppehållit sig uti rummet bredvid Breitfeldts, och Lindström, som efter Polisbetjeningen dit utgått, hade dervid bört Breitfeldt, på Jederins frågor, uppgifva, att han kände Carlsson och visste hvarest han bodde, men att Breitfeldt icke skulle hafva träffat honom på åtta dagar samt vidare för Jederin erkänna, att den bonjourrock Breitfeldt för tillfället på sig hade, tillhört Carlsson, af hvilken Breitfeldt skulle hafva köpt densamma. När Jederin häruppå aflägsnat sig, i afsiet att uppsöka Hr Polismästaren, hade Breitfeldt synts mycket upprörd, hopknäppt händerna och tillfrågat Lindström om hon visste hvad Polistjeningen ville honom, och då Lindström härvid yttrat: har herrn inte gjort något illa, så behöfver herrn ej frukta någet,, hade Breitfeldt svarat: Nej, vid Gud! jag gjort något så ondt, att jag behöfver blifva så attackerad. På tillsägelse af Polisuppsyningsmannen Österdabl, hvilken imedlertid bevakat Breitfeldt, hade Lindström upphört att med honom samtala; och då straxt derpå Hr Polismästaren infunnit sig å stället, hade Breitfeldt blifvit afförd till Kongl. Poliskammaren, hvarefter Jederin i rummet påträffat ett par galoscher, som Breitfeldt vid sin hemkomst på sig haft. I öfrigt upplyste nu Enkan Lindström, att kort före det Breitfeldt Thorsdagsaftonen d. 28 Oktober af hennes dotter erhållit de begge formljusen, hade Breitfeldt inkommit till Lindström och af henne begärt återfå en, honom tillhörig, hammare, som då funnits inne hos Lindström och hvaraf Breitfeldt plägade begagna sig vid stämnirg af sitt fortepiano; att när Lindström, i anledning deraf, inburit hamj maren i Breitfeldts rum, hvarest hustru Casparsson, som är i Lindströms tjenst, då varit sysselsatt med att bädda hans sing, hade en bleklagd yngling med mörkt hår och ungefir af Breitfeldts storlek, klädd i en blå sourtut eller frack, stått vid fortepisnot, men så vänd ifrån Lindström, att hon, som vid hammarens inplemnande till Breitfeldt endast flyktigt sett sig omkring i rummet, icke kunnat urskilja hans anletsdrag, samt att Lindström derefter stannat utanföre dörren, för att efterhöra hvad Brei:feldt samt nyssomförmälde person skulle säga hvarandra, men dervid förnummit, att de samtalat på något främmande språk, som Lindström icke förstod. Breitfeldt, tillsagd att uppgifva hvilken den af Enkan Lindström nu omnämnde person varit, svarade att han icke mindes det: dock vore Breitfeldt viss derpå, att det icke varit Rumstedt; i sammanhang hvarmed Breitfeldt yttrade, att han väl någon gång talat fransyska eller tyska med personer, som i dessa språk varit kunnige; men att det äfven ibland händt, att Breitfeldt hemma hos sig sutit och läst högt för sig sjelf i någon tysk eller fransysk bok, hvilket möjliger, vid det af Lindström nu uppgifne tillfälle, varit fallet. Då Breitfeldt härvid erinrades, att han inför Öfverståthållare-embetet uppgifvit, att han Thorsdagsaftenen d. 28 Oktober haft besök af en yngling vid namn Norman, uppgaf Breitfeldt att så väl varit förhållandet, men att Breitfeldt icke kunde draga sig till minnes, huruvida det varit Norman eller någon annan person, som vid den tid Lindström uppgifvit, hos Breitfeldt innevarit; förklarade Breitfeldt vidare, på tillfrågan, att han till riktigheten erkände Enkan Lindsrröms nu afgifna berättelse; och då Breitfe:d!, med anledning af detta förklarande, gjerdes uppmärksam derpå, att han här bos Rätten uppgifvit sig hafva bekommit de tvänne ifrågavarande ljusen först efter det ham från Bezaren återkommit till sitt hemvist, då deremot, enligt Lindströmst utsago, ljusen blifvit honom tillställde redan klockan innan 8, om sftonen, förmälde Breitfeldt, att han väl icke bestämdt kunde erinra sig tiden, då han emottagit ljusen, men att det, såsom Breitfeldt yttrade, skedt något sednare på qvällen. R 5:o Hustru Cesparsson, hvilken uppgaf: att hon, som tjenar hos Enkan Lindströn, passat upp på Breitfeldt, sedan han den 4 Oktober sistlidet år inflyttet i ett rum å nedre botten i huset N:o 24, vid Nya Kungshelmsbrogstan. Tborsdagen den 928, i samma månad, hade Breitfeldt tidigt gått ut från sin bostad, men då Casparsson, klockan emellan 7 och 8 på aftonen, kommit till bonom och bäddat hans säng, hade, jemte Breitfeldt, en yngling, af hans storlek, ehuru mera smärt, än Breitfeldt, klädd i blå surtout, uppebålilt sig i rummet, bredvid fortepianot, samt med Breitfeldt samtalat på ett främmande språk, hvilket Casparsson icke förstått. Casparssen hade icke närmare betraktat denne person