Aftonbladet – 15 januari 1842, sida 1

miska sinne. Soldaten böjde sig med vördnad för den ädla gestalten och anböll om hennes befallningar, hvilka han lofvade att uppfylla mec nit och djerfhet. Hon uppdrog honom först att begifva sig till eken vid vägen, der läsaren mianes att hon skildes ifrån pretendenten. Har skulle i ekstammen göra trenne djupa skåror ett öfverenskommet tecken (ill karlisterne ati samla sig i skogen. Kula fuilzjorde detta uppdrag, men vare sit att entusiasmen redan gått öfver, eiler fruktan intagit sinnena då de förnummo sin anförare så illa hafva anlagt sin sak, att han, redan vid första steget, blifvit tagen i förvar, nog af, flere än sex infunno sig ej. Desse betraktade hvarandra med modlösa blickar, tvifve! och vankelmod intogo dem, och de voro nära att uppoffrs åt ödets skickelser, såväl kung och fidernesland som de lyckligare tider, hvilka de hade förespeg. lat sig, då Bertha framträdde till dem. Det låg i hennes väsende något på en gång imponerande och intagande, som äfven verkade på de råare sinnena. Hon föreställde dem lifligt hvilka heliga pligter de hade att uppfylla mot den ko. nung, hvars undersåtare de lagligen voro, er hjelte som genom sin tapperhet och sina dygder var kär för hvarje svenskt hjerta, och huru de ej med feghet kunde se det våld man öfvade mot honom. Historien lärde dem, sade hon huru de nordiska folken aldrig fördragit en 9olaglig regering eller utändska tyranner, huru de fördrifvit inkräktaren och förtryckaren, men vå. gat lif och blod och egendom för sina rättmätige herrar. Ingen kunde högre än Carl der to!fte hafva rätt till dessa uppoffringar, hels! hans hjertlösa anförvandter, hvilka nu innehadt tronen, skulle lika grymt behandla honom som Johan den tredje marterade sin broder, den. olycklige Erik. De kunde måhända göra det under sken af rättvisa, då folket lika enfaldigt som det låtit inbilla sig alt kungen var död, nt