Aftonbladet – 14 januari 1842, sida 2

wn, om ringheten af denna boning. Den är cke värd en konung. Ifrån detta ögonblick, om ni täckes, står er öppet Upsala slott, de ramfarne konungarnas borg. Vår hjelte fäste på honom en forskande blick. Nej, intet misstroende, utbrast han, efter er kort tystnad, och räckte sin hand åt landshöf lingen. Sjelf har jag aldrig velat svika en annan, lika litet som jag fruktat honom. Mec förtroende kastar jag mig derföre i mitt folks armar. Er vagn står på gatan, jag uppstiger : den, ni tager plats vid min sida och Kula ställer sig bakpå. Ett herrligt förslag, herr landshöfding; ja, jag vill tills vidare taga mitt residens på Upsala slott. Sagdt och gjordt. Då de befunno sig på slottet språkade landshöfdingen förtroligt med sin hög: gäst och förde talet på de bragder ban utför och de blessyrer han erhållit. ,Ärren efter des: san, tillade han, äro bästa bevisen på er identitet. Skulle någon draga i betänkande att tre er, så förete dem, och alla tvifvel skola genast vara häfna.n ,Välan! äfven för er, svarade pretendenten, vill jag blotta mitt bröst och visa dessa ärofulla ärr, på det ni må tillägga denna vigtiga omständighet till den berättelse ni låter afgå till Stockholm., . Han lossade nu gehäng och värja dem han lemnade landshöfdingen att hålla, och började snäppa upp den långa knappraden. Landshöfdingen tog några steg emot dörren Ah, min plan är lyckad, sade han. Ni har sodtroget lemnat hvad jag ej ville taza med våld. Förlåt mig det, Ni är nu min fånge tills jag nhemtat vidare förhållningsorder från regerinsen. Han skyndade ut, slog dörren i lås och tällde vakt utanföre. Starka rop hördes snart från det tillslutna rummet; det var lejonet som