Aftonbladet – 14 januari 1842, sida 1

der på Herrans smorda, då skall du genast upp söka min gemål I hvilket kungarike, ers majestät ? I mitt eget. Hon är ett landets barn, ick född af drottning, men, hvad mera betyder, til drottning, hon, Sveas ädlaste dotter! Vid dess: ord upplyfte han hufvudet och blickade stolt Han underrättade derefter sin budbärare hvar est denne skulle findsa Bertha, föratt säga henne hvad som timat och lyda de befallningar, hor 1 följd deraf skulle gifva honom. Nu framå marsch ! tillade har; eh bir mitt bud ilands höfdingeas egna händer. Kula tågede af i militäriskt skick och så: hvarken åt höger eller venster, ty roålet lig fram för bonom. Månget nyfiket flickansigte tittad: 1 fönstren, undrade och skrattade öfver det P en gång allvarsamma och Jöjliga i soldatens hållt. ning. Eno student mötte honom. AÅh, tappr Carolipp, sade bana och klappade honom frynt ligt på axeln. Nu är väl sjelfva H. H. ärke biskopen din kund, emedan du går så stolt mec din rakning i banden. Turk och ryss, bombe och granater, denna fruktansvärda ed Jåg redar pi Kulas tungs:; men han teg, trampade hård vå de så kallade borgmästarestenarne och gicl orubblig sin gata fromåt. Han bar ju i sin händer Sveriges kommande öde! Det dröjde ej länge förrän en vagn rullad fram till det ringa huset, inom hvars förfalln: murar den mannea dväljdes, som ville uppför: en Dy samfundsbyggnad, hvars murar, hoppade han. skulle bestå i långliga tider. Försänkt sina djupa tankar gick han upp och ned me korslagda armar, i det de grofva jernsporrarn