Aftonbladet – 13 januari 1842, sida 3

raste, den dödliga här i tiden kan vinna — sine samtidas aktning och vänskap. Emöttegen, gode Hrr, mine innerlige och ödm uke tacksägelser. mål Baldersnäs den 8 December 48414. C. EF. Werr. aTill mine H. Herrar Falmän! Lika oväntat, som den kallelse, jag emottog, att, vid en för nationen så vigtig tidpunkt, som sistförfiutna riksmötet, vara Edert ombud, har jag äfven haft den oskattbara tilifredsställelsen, att med min akxtade Medrepresentant. Hr C. F. Wern, få dela den utmärkta äran af Eder adress, hvaruti J.. mine H. Hrr, godkännen våre gemensamme bemödanden, ett, efter förmåga och insigter, medverka till de önskningar och fordringar för fäderneslandets väl, som reden länge från alla landsorier uttalats. Di min åtgärd härvid varit så ringa, kan jag icke tillerkänna mig denna smickrande gärd af Edert godkännande ennorlunda, än som ett öfverseende; — jeg kände vigten af det förtroende, hvarmed jag hedrades, äfvensom pligten att lyda Eder kallelse; men ej huru jag, med mine, endast åt privatlifvet riktade insigter kunde motsvara Edra billiga anspråk. För den, 2om ej med någorlunda lätthet kan framställa sine motiver, är uppträdandet som offentlig talare vågsdt, än mer under gå delade åsigter, så stridiga intressen, sem de, hvilka visade sig under sistlidne riksdag. Folkets ombud bör ega bekantskep ej endast med fäderneslandets institutioner, utan äfeen med dess politiska, dess konstitutionella ståndpunkt, för att kunna bedömma och behandla dess vigtigaste angelägenheter. — Med öppen sköld, liksom politisk tro, bör dess karakters fasthet vara bepröfvad, om ej våra riksmöten, oakfadt dess förlängda tid och ökade kostnader, endast skola blifra en börda för nationen. Har jag rätt uppfattat eder adress, så öfvertygas jag häraf, att edert patriotiska bem3gande för fosterlandets väl änru ej uppnått dess kulminsatiorspunvkt. I skolen j tystna förr än redovisningen af nationens bidrag 1 staten, blifvit bringad till den enkelbet och fullkomlighet. som bör och ken äga rum, ej förr är statens högre embetemän ej endast äro dess högsta öntegare, ej förr än vårt konstitutionella för drag är en sanning, förtjensten befordras framför den krypende hycklaren. Då jag härmed, under djup känsla nedlägger min tacksamhet för edert dyrbara förtroende cch öfverseende med de brister jag hos mig erkänner, så väl af tilltagande år som obekaniskap med den offentlige mannens erferenhet och insigter, anhåller jag, attidetta afseende få säga eder ett bjertligt farväl; under dena fasta förhoppning att don man, som vi hafva att tacka ör ett hvilende förslog till representationsförändring, vill, uti förening med friska viljor, åtaga sig att tillvögabringa denna vigtiga sak, på det ej en efterverld må kunna tillräkna vårt samhälle, om spåren ill den nu utstakade vägen utplånas. Emottegen H. Herrar den fullkomliga högaktning, varmed jig har äran tekne. Lidköping Storeborg d. 9 Dec. 1841. J. A. Ejellberg.