Aftonbladet – 13 januari 1842, sida 2

Du tar rätt, de skulle båda sökt sina hem, jord och himmel, afbröt Bertba små!eende, Ah, nu förstörde du min liknelse; men jag jag skall likväl i förtroende säga dig, att qvinnan, som jag fordom belog eller afskydde, har nu omskapat mig till en bättre varelse. Och med kärlek och tillbedjan knäböjer jag för dig, att försona mina förbrytelser emot Evas döttrar. Krigets son, som aldrig fördragit bojor, har nu låtit en qvinsa binda sig med blommor. Dessa vill jag ej utbyta mot ädelstenarna i den krona jag föddes att bära. Derföre, om jag försakade mina rättigheter och läte landet förblifva i okunnighet om att jag ännu lefver, och om jag gjorde detta endast för att tillhöra dig: skulte du ieke då med stolthet emottaga detta offer och lefva lycklig med mig i en aflägsen vrå af mitt rike ? Nej, jog skulle säga, att du icke mera vore Carl den tolfte, utan en veklig man,, utbrast Bertha och hennes ögon lyste. Hjelten, som skakade Europa och lekte med dess kronor, hade då verkligen fallit, och endast hans skugga vore qver! Besinna dig derföre! Du är kung med Guds nåde och satt att döma öfver folket. Men om kungarne missbruka denna nåd och icke döma rätt, då skola folken döma öfver dem, och folkets dom öfver hvad du bittills har gjort, han icke blifva fördelaktig för dig. Nigon bemjig makt, fiendtlig til Sverges !ycka, har, så tyckes mig, gifvit dig en trolläryck, som söft det kungliga hos dig och förlamat din styrka. Säg derföre icke, min Carl, alt du ur kärlekens bägare insupit detta gift: Nej, jag vill endast din storhet och landets Väl. Jag kan ice fördraga, att den fordne hjeltekungen, som sjelf satte kronan på sitt hufvud I det tempel, som höjer sig derborta, nu ej vill ega kraft att återtsga den. Ha, förfärligt om så vorel Då skulle intet mera återstå af Carl den tolfte, än, såsom jag sade, blott hans skugga.