Aftonbladet – 12 januari 1842, sida 1

i Jag såg grefve de Canky! och kapten FitzIHompson i parken, fortfor Wisbottle; de syntes serdeles roade.n Då måste det naturligtvis hafva varit serdeles roligt inföll Evenson spefullt. ,Jag tycker de der hvita björnarna äro förbålt väl gjorda,, anmärkte m:rs Bloss. I sina hvita pelsar likna de precist isbjörnar — tycker ni icke det, m:r Evenson? Jag tycker dem: mera likna omnibus-pojkar på sina fyra, svarade den missnöjde Evenson. På det hela taget, skulle jag icke verkligen hafva varit belåten med min aftonp, sade Gobler, gäspande, om jag icke blifvit ansatt af en så högst svår förkylning, som ansenligt har ökat mina plågor; jag blef ju tvungen att taga det ena -imbadet efter det andra, innan jag blef i stånd att lemna mitt rurm Ypperliga inrättningar de der imbaden!, utropade Wisbottle. cFörträffliga sade Tomkins. aJa, för skonal inföll OBleary. (Han hade en gång flygtigt besett en sådan inrättning hos en bleckslagare.) — cHgst otäcka påfund!; yttrade Evenson, som utsträckte sitt missnöje till nästan. hvarje föremål i skapelsen, masculinum, feminioum eiler neutrum. aOtäcka! huru kan ni säga det, m:r Evenson? sade Gobler i en ton af djup harm. — Otäcka! Se på deras nytta — betänk huru många menniskolif de hafva räddat genom att befrämja utdunstningen., cJo den kunna de nog befrämja, svarade John Evenson vresigt under det han stannade i sin vandring öfver de stora rutorna i golfmattan. — Jag var: nog dum en gång, att låta öfvertala mig att taga ett sådant der bad på min kammare. Ja det är då visst att nog gjorde det på mig sia fulla verkan, ty blotta åsynen; deraf