sig med denna kinkiga sak eller Lord Aberdeer sjeif vid närmare pröfnirg icke fann rådligt at blanda sig deri, nog af, han dref icke frågar längre; men nu utvidgar sig striden och anta ger allt mer och mer en gestalt, som gör, at staten troligen nödgas uppträda som medlande mast. Nu är frågan om strängare lagbestäm melser för sabbatens helighållande och de åt gärder, som msn i parlamentet icke ville vid taga på den öfverfromme Sir A. Agnews begä rar, skola nu på det Skoltska presbyterii be fallning genomföras med våld och på ett sätt som verkligen hotar den borgerliga friheten Redan hafva flera personer blifvit arresterade bland andra en konditor, för det haa på en söndag sålt någon konfekt åt en liten gosse. Huru långt dessa menniskors vanvett gir, kan man finna af den omständigheten, att gossen med afsigt var skickad, på det man måtte få ett vittne mat den sabbatshånande konditorn. Vore saken ieke så allvarsam, så skulle han endast förtjena en medlidsam axelryckaing, men de menniskor, öfver hvilka man vill utöfva ett så orimligt tyranni, finna henne ingenting mindra än löjlig. Den olycklige sockerbagaren blef ed sin familj till hälften ruinerad, emedan han måste betala tre L. Sterls i rättegångsomkostnas utom ett hårdt fängelse, hvaröfver pastorn, som gjort angilveisen hos magistraten, triumferade. Ea af desse fanatikers fordringar är bland and:a, att ingen vagn må färdas på jernvägen om söndagen, med ett ord: en anda af pållig intolerans har åter farit in i desse prester, hvilken måste leda derbän, att söndra Skottlands presbyterianska kyrka inom sig och utså frö till kyrkoförakt samt å andra sidan upphetsa ett fanatiskt sinne, hvilket ännu aldrig fört till någon fred. Hvar ligger orsaken? Sådant torde vara svårt att säga, när man kävner den liberala fordomsfribet, som finnes; hos mången bildad invånare i Edinburg; man kan likväl antaga, att orsaken miste igenfinnas i ett inskränkt uppfostringssystem. Evglands båda hufvudkyrkor befinna sig således, genom eget förvållande, i en brydsam belägenhet, och många viiia påstå, att den katholska deraf hemtar icke ringa fördel. Att hon i Irland slår ständigt fastare rötter, att presterne genom sina predikningar på Ersiska språket allt mer och mer vinna folket för sig, är intet tvifvel underkastadt, och att norra Irlands fanatiske protestanier, som ännu för 435 år sedan vågade ostraffadt behandla de katbolske Irländarne med så mycket öfvermod, se sådaat med förtrytelse, är naturligt. Men detta är Irlands gamla olycka. Genom det ofvan sagda inser man älven, att England och Skottland ånyo allt mer och mer söndra sig genom religiöst hat, så att till alia det inre tillståndets förlägenheter äfven denna missämja kommer. Det är väl icke sannolikt, att den skall föranleda allvarsamma politiska följder, men hon kastar ett märkbart ljus på den moderna bildningens gång. Adertonde århundradet tillkämpade sig en stor seser; det var den sanna humanitetens och bildningens seger öfver sekthat och intolerans. Denna seger var likväl ganska partiell; den vanns endast af folkets minoritet, den verkligt bildale, och äfven af denna egentligen blott genom litteraturen, som allt mer och mer blef folkens semensasmma egendom. Den bildade klassen örde ordet inom litteraturen, och som papperet var fördragsamt, så vann litteraturen genom sin massa en skenbart mäktig betydelse. Men en innu större vunno, sedan 50 år, folken sjeliva; om fordom endast de ordförande togos i betraktaude, så uppträdde nu deremot massorna allt mer och mer på skådeplatsen med sina åsigter och passioner, och nu kom de högre klassernas tillkämpade bildning i trångmål. Denna bildning var hemtad från Greker och Romare, från alla tiders och folks filosofer och skalder, var förvärfvad i ett Jjuft och angenämt lugn, men vu skulle hon fram ur den främmande GrekiskRomerska verlden på vårt nyare lifs skådeplats och med sin anda genomtränga folkens massa. Detta är det problem, som ännu blott till en ganska ringa del blifvit löst, men hvarpå i England män, sådane som B:ougham, arbetat med beundransvärd ihärdighet och konseqvens. I England, hvarest massernas fria rörelse blifvit mindre hämmad, än någon annorstädes i Europa, hvarest intet polistvång återhåller folkmeningars kraftigare yttranden i politiskt och religiöst hänseende, der framträda naturligtvis oo oo. dd