eFagnar mig, att ni tycker om denr, svarade Wisbot:le högst belåten. Tror ni intet att det skulle låta litet bättre, om ni hvisslade något högre? frågade den förre, morrande likt en arg bandhunvd. aNej, det tror jag inte, svarade Wisbottle, som ej märkte det ironiska i tonen. aJag skall säga er, Wisbottle, sade Evenson,som under några timmar hade sväljt sin vrede — att nästa gång ni får lust att hvissla cden lätta guitarren klockan fem på morgonen, skall jag be er vara god att sticka bufvudet ut genom fönstret. Och gör ni inte det, skall jag, f-n i mig, lära mig spela triangel. M:rs Tibbs inträde (med en liten nyckelkorg i handen) afbröt fortsättningen af hotelsen. M:rs Tibbs ursäktade sig öfver att hon kommit ned så sent. Det ringdes i klockan; James bar in thekannan, och erhöll obestämda ordres om rostadt bröd och rökt kött. Tibbs satte sig ned vid ändan af bordet och började äta vattenkrasse lik en annan Nebucadnesar. Mr OBleary inträdde och straxt derpå m:r Alfred Tomkins. Man helsade god morgon på hvarannan och thect serverades. Nå besittal utropade Tomkins, som hade stått och tittat ut genom fönstret. cKom hit, Wisbottle — kom hit för all del; skynda! M:r Wisbettle rusade upp från bordet och hvar och en såg upp. aSer ni här, sade connoiseuren, stäliande Wisbottle i riktig position — alitet mer hitåt; så — ser ni huru superb! dagen faller på venstra sidan af den der söndriga skorstenen på huset HM 418?0 Ja, Herre Gud, jag ser,, svarade Wisbottlc med ett uttryck af beundran. eJag har aldrig i min lefnad sett något föremål göra ea så vacker effext mot den klara himmeler,, utropade Alfred. Hvar och en, med undantag af Evenson, uttryckte sin beundran, ty m:r Tomkins stod i stort rop för sin lyckliga förmåga att finna skönheter, der ingen annan kunde upptäcka dem — och det förtjenadr han verkligen. aJag har ofta betraktat en skorsten i Collegegreen i Dublin, som gjorde en Jångt vackrare effekt,, sade den patriotiska OBleary, som al