Aftonbladet – 10 januari 1842, sida 3

Oiveraraget mea ab iarmsesa a:cern törianar, här och der utvisande svaga spår till förgängelse, liksom för att förhöja värdet af det hele. Ett dylikt skådeIgpel var egnadt att väcka de rikasis amatörers aflund, ty der hela kuvde endest säljas tillsammans Joch för en summa af 4 million francs, så att blott en regering kunde köpa den. Den praktfulla samtlingen blef hembjuden musserna i London och Paris, ren intendenterne höllo för klokt att vänta litet tilis sakerna nogare voro undersökta; och deruti gjorde de rätt, ty det begaf sig att det hola var ett i verk af bedrägeriet, hvilket de öfvade ercheologernes ögon också snart upptäckte. Dessa förelade egerne följande frågor: hvarföre ett så stort antal fornlemningar, och dertill af så utomordentlig art, såsom det uppgifvits blifvit funna på samma ställe. och först vid Themsen kommit i dagen, utan att sådant ens omtalats i Italien? Hvarföre icke stället der de upptäckts blifvit uppgifvet? Hvarföre det icke funnits en enda sak af ny form, bland dessa fornlemningar, utan endast sådane, som förut varit bekanta genom redan funna urnor i Terra-Cotta eller målaide vaser? Att det mesta endast utgjorde kopior af I blotta modeller? Att man finner på de gyllene ur norna den ofta förekommande striden mellan Eteoches J och Polynices utan all förändring såsom den föreI ställes på urnporna af Tarra-Cotta och Alabaster med I det vanliga följet af Chimäras, Sfinxer, Caron, furier, med ett ord hela etruskiska helfvetet? Dessa och en hop dylika frågor besvarade juveleraren och anI tiqv.tetshandlaren dermed, att han plötslti gt tillslöt i sin exposition och inpackade sin skatt. den han ; skickade till Kontinenten, troligen för ett säljas till enskildte personer. — SÄTTARMACHIN VERKSTÄLLD. Alltsedan den märkvärdiga uppfinningen af snö illpresserna, som Varit af en så oberäknelig effekt för tidningslitteraturens utbredande, har det utgjort ett annat problem, med hvilket mekanici myctet bråkat sina hjernor, att äfven utfinna en annan machin, hvarmedelst den långsamma proceduren af sättningen kusade förkortas och emedan sådant skulle högst betydligt reducera priset på arbetens utgifvande af trycket. En såden machin finnes nu verkligen aftecknad och beskrifven i alla sina deialjer uti det sednast hitkomna häftet af Dinglers polyteckniska jurnal, i enlighet med en i England patenterad uppfinning, som äges af James Hadden Young, köpman och Adrian Delcambre, båda från Lille i Frankrike. Patentet är uttaget i Mars 4840. Hufvudideen af denna uppfinning är, att stiarna med tillhjelp af ett slags klaviatur uppstötas ur sina fack och glida utför ett slags lutande rännor, föga bredare än: stilen, ned i en form, svarande mot den i boktryckerierna under namnet vinkelhaken bekanta instrument, hvari raderna efter hvarandra uppsättas. Vi tillstå likväl, att ehuru nära vi tillhöra metiern, förekommer 0ss denna machin så invecklad, att man af ritningen väl kan förstå dess sammansättning, men icke huru alla de fördelar deraf skola dragas, som man bör kunna beräkna i fall det skulle blifva möjligt att med vinst begagna densamma. Att patentet redan är två år gammalt utan att man hört dessa machiner komma i allmännare bruk, tyckes dessutom visa; att det hela är något mera för kuriositeten än för det praktiska användandet. — KINESISK RUSTEAMMARE. Den vid Engelska expeditionen mot Kina tjenstgörande artilleri-öfverstlöjtnanten Knowles har, såsom vi redan nämnt, nyligen skickat till Eogland en fullständig samling kinesiska vanen, kastspjut, uniformer, m. m. Man bar uppställt dem i kongl. repositorium i Woolwich, dit de locka en mängd åskådare. Dessa vapen för solens och månans broders soldater, säger Times, bilda en sälisam kontrast mot de i samma sal förvarade moderna vapen. En del af dem erinrar om Robin Hoods och hans lustige jagtkamraters gamla bågar och pilar. under det kanonerza fullkomligt lixna de Europeiska i 43 och 46 århundradet, t. ex. dem, som tiillböri Spanska armadan. Den största, af öfverstlöjtnant Knowles ditsända kanonen är 7 fot lång och består af hopsmidda jernringar. Ett annat fältstycke, likt en gammal dubbelhake, hvilar på en för rigtningen inrättad trefotad ställning, liksom ett teleskop. Bössoraa hafva luntläs. Det kinesiska svärdet kunde i goda soldaters händer vara ett fruktansvärdt vapen; det liknar den turkiska sabeln, men är mindre krökt. Handtaget är 15 tum långt för att kunna svängas med båda händerna. Tvänne serskilda svärd hafva blott halfannan fots lång klinga, men deremot ett 5 fot långt handtag, förmodligen såsom värn mot ryttareanfell; en hårtofs antyder sannolikt deras rang som förde det. Ett ganska eget kinesiskt vapen är en treudd, alldeles lik Neptuns gaffel på gamia taflor; den ganska skarpa treudden är fästad vid ett 45 fot långt skaft. Den kinesiska favan består af ett i eldstungor utklippt stycke jernbleck. Meilan denna och stången hänger on fotslång hårtofs. De kinesiska kulorna äro ganska plumpa och ojemnt gjutna. Bredvid denna saming har man utklädt en manekin som kinesisk sollat — en komisk falstafögur. Han bär den s. k. igermunderingen, d. v. s. en ända till fotknölen går nde, mörkröd och svartrandig qvinnorock, och på mufvudet ett slags barn-fallhatt med hål för ögonen ich två öron, som skulle föreställa tigeröron, men vilka snarare likna ett mindre rofdjurs. — Under det att kristendomens utbredande, mm man får tro missionär-sällskapernas berättelser, jår fram med stora steg, lärer äfven Muhamedismen itvidga sig på hedningarnas gebiet. Så berättas irån Java, att ett Koran: sällskap der bildat sig, som (er understödja omvändelseförsöken med de malayiska stammar, som ännu bekänna sig till den gamla 3udaismen Detta omvändelseverk bedrifres i synierhet af personer, som varit i Hollänask krigstjenst å Java, och derunder öfvergått ifrån hedendomen ill Islara. i — Vid en ångqrarn, som håller på att byggas ära Potsdam, har tilldragit sig följande märkvärdiga riminalhändel.e. Vid denna qvarnbyggnmad var emligen en man, som kallade sig Petersen, anställd åsom pådrifvare, hvilken såväl genom sivu hyggliga ätt, som sin redlighet vunnit sina förmäns välvilja. tydliga summor hade anförtrotts honom, men alrig hade han, äfven vid de mest gynnsamma tillillen, låtit någon oäriighet komma sig till last. Br RA VG