system. FORT:ÄTTNING AF UNDERSÖKNINGEN RÖRAN. DE MORDET Å MUSIKLÄRAREN CARLSSON. Utårag af protokollet hållet hos Stock holms Kämnersrätts andra afdelning den 30 Dec. 1841. S. D. Med anledning af Kämnersrättens i måle: angående volontären Alexander Breitfeldts den 97 i denna månad fattade boslut till följd af aktor, Hr As. sessoren Salomenssons, hos rätten då gjorda anmä lan, att den cell, hvari Breitfeldt hålles förvarad, icke skulle vara alldeles mörk och afskiljd från an. dra fängelserum i häktet, samt att således det åsyf. tade ändamålet med Breitfeldis förvarande i be. rörde cell skulle vara förfeladt, hade Kämnersrätten till i dag låtit inkalla Hr Assessoren Salomonsson samt förständiga fångvaktmästaren vid rädhushäktet Johan Olof Mellin, att hos rätten tillstädeskomma; och vid nu skedt upprop, i Hr Assessoreds närvaro, infann sig fångvakttmästaren Mellin, hvarjemie anklagade Breitfeldt från häktet förehemtades. Fångvaktmästaren Mellin, underrättad om aktors ofvanberörde anmälan, förklarade, att den cell, uti hvilken Rumstedt är insatt och som har N:o 4, vore så belägen, att å ena sidan om densamma endest funnes en gång och å den andra ett förvaringsrum för separationskarlarnes klädespersedlar: att berörde cell låge så afskiljd, att något ljud ifrån andra fängelserum icke kunde dit intränga och att den numera äfven vore alldeles mörk, ty, då under nästförflutne sommar gardisten Wik, som varit tilltalad för det å nålmakaregesällen Klionghbjert föröfvade mord, der insattes, hade Mellin, på befallning, låtit med ett bräde tillstänga en öfver dörren till cellen förut befintlig öppning till så stor del, som varit af nöden, för att, jemte det fri väderväxling i rummet underhölls, alldeles förhindrade ljuset att genom samina öppning iprkomma. Vidare yttrade fångvaktmästaren Mellin. att han hört rykten uppkommit derom, att Breitfeldt uti arresten skulle hafva dels gjort försök att afhända sig lifvet, dels ock vägrat att emottaga lifsmedel, som blifvit honom erbjudne; och viile Moaliin, i anledning häraf, enär han, så framt ett sådant förbållande skulle ägt rum, ansett sig pligtig att derom hos rät.en göra anmälan, nu förklara, att desse rykten voro utan all grund. Breitfeldt hade uti sitt häkte aldrig nekat att emottaga föda, utan till och med, förutom den vanliga afspisningen, ofta förskaffat sig lifsmedel, som han köpt för penningar, dem han från sina anhörige bekommit, samt dessutom sistlidne julafton från en borgare här i staden fått sig tillsändt mat; men det hade med Breitfeldt, likasom med andra arrestanter, understundom i häktet inräffat, att han icke orkat äta, hvilket troligen vore en följd af saknad på rörelse. Breitfeldt, derom tillspord, förklarade, att de af ångvaktmästaren Mellin nu omnämnde rykten voro ullkomligt grundlösa, samt yttrade med ovilja, att 195 honom icke ens uppstått tanken på att i häktet öretaga något emot sitt lif; och tillade Breitfeldt, tt han någon gång i arresten icke kunnat förtära HH den mat som blifvit honom erbjuden, emedan Breitfeldt, som redan före sitt häktande haft mindre. kod hälsa, ännu skulle befinna sig i samma tillstånd ch stundom vore besvärad af uppkastningar samt nattighet; hvilket äfven vid förra rättegångstillfället isat sig. Uppå dertill af Hr Assessoren Salomonson gifven inledning uppgaf Fångvaktmästaren Mellin, att, utim den cell, hvari Breeitfeldt förvarades, funnes för ärvarande under Rådhushäktet till begagnarde alenast en annan, som vore från de andra fängelse ummen helt och hållet afskild och alldeles mörk, ler cellen Nr 4. Uti denna hade väl, till följd ar jenna Rätts beslut, en för stöld häktad mansperson, id namn Westerlund, under fyratiotre dygn hållits äktad, men detta hade skett under sommaren och emälde person hade varit af en grof och stark roppsbyggnad. Som likväl sistberörde cell icke unde eldas och fuktade mycket samt vintertiden lägat användas två eller högst tre dagar, trodde Tellin, att Breitfeldt icke, uten fara för sin helsa, unde deri inneslutas; men i cellen Nr 4 eller den, vari Breitfeldt sitter häktod, hade en för rån tilllad person, Riln, hållits förvarad under fyra må-! ader, utan ati deraf lida någon skada, och vore etta fängelserum fritt från fukt samt genom en tillränsande spismur tillräckligt uppvärmdt. Breitfeldt förklarade äfven, uppå i anledning häraf ramställd fråga, att han icke heller bade att i nåot afseende beklaga sig öfver beskaffenheten af beörde rum, uti hvilket han hölls förvarad.