Aftonbladet – 10 januari 1842, sida 2

Men det skrefs i Försynens plan för mensklighetens gång framåt, att ett sådant tillstånd af dvala icke räcker längre än till en viss tid. Styrelserna, insöfda i säkerhet af den skenbara liknöjdheten, tillåta slutligen sig sjelfve el-Js ler genom sina agenter någon handling, som på en gång med blixtens flamma upplyser sakernas rätta ställning, likt ett elektriskt slag, genomlöper alla lemmarna af statskroppen, och väcker dem till verksamhet och besinning. Dessa fall inträffa då, när de styrande tilåta sig, att med åsidosältarde af rättvisans helgd, ingripa i sjelfva lagskipningen och begagna den såsom verktyg för politiska ändamål. Detta är vår tids egentliga form för tyranniet; ty det öppna och direkta våldet står numera så helt och hållet utom civilisationen, att det icke kan användas i någon enda stat som äger ens skymten af borgerlig frihet. Men det är klart att med fala, servila eller beroende domstolar kan man lika; väl som genom det öppna våldet komma till bilans användande. Det är ock derföre, som domaremaktens befattning med politiska rättegångar numera i alla länder betraktas med så spänd uppmärksamhet af folken, och som en enda fällande dom i dylika mål, grundad icke på fakta och tydlig lag, uton på statsskäl, när: den blir offentligt känd, går såsom en Jjungeld igenom hela den bildade veriden. i Al dessa anledningar torde ock utan fara för misstag kunna sägas, att på en längre tid ingen så betydelsefull händelse inträffat, som den Fransyska Pärskammarens förut i denna och: flera tidningar omtalade dom emot tidningsutgifvaren Dupoty hvilken man indragit i rättegången emot Quenisset, den person, som för en tid sedan aflossade ett pistolskott vid Hertigens af Aumale intåg i Paris. Denne Dupoty, redaktör af tidningen Journal du Peuple, Var visserligen en af regeringens afgjorda motståndare i skrift och tryck. Men under rättegången förekom icke minsta anledning, att han med gerningsmännen haft någon bekantskap eller deltagit i deras öfverläggningar och samqvim, hvaremot af så väl nyssnämnde journal som flera andra skrifter styrktes att han alltid ifrigt i afrådt alla handlingar af den art, som Quenisset försökte. Imedlertid hade han en eller par dagar, förut innan attentatet, skedde, i sin tidning infört någon sorts uppmaning till nationalgardet, att vid högtidligheten gifva en offentlig ee — —--— AS Än — opinionsyttring af sina tänkesätt i afseende på den varande sakernas ordning. Denna omständighet satte man nu godtyckligt i ett orsaksförhållande till den skedda gerningen, och Dupoty dömdes af den för tillfället serskilt anlitade pärskammaren med stor pluralitet till fem års deportation och polisuppsigt för lifstiden. Vi hafve redan anfört några tidningars omdömen öfver detta domslut, och läsaren finner i dagens blad här ofvan det utlåtande eller protest, som en mängd af tidningsredaktioner vid en sammankomst deröfver gemensamt afgifvit. Utan tvifvel kunde en sådan dom icke halva fallit utan att den dikterades af en viss rådande I politisk sinnesstämning hos pluraliteten af pärj rerna, bland hvilka ett så stort antal visserligen icke skulle hafva sålt sig för penningar eller gifvit efter för enskilda öfvertalningsförsök. Men j I I rättvisans och det sunda förnuftets anspråk stå dock öfver alia konsiderationer. Huru då förklara den anomali och glömska af dessa anspråk, som det oaktadt nu visat sig i Frankrike? Det är samma fråga som man måste göra öfver möjligheten af sådana orättvisans fasor, som att annars aktade ledamöter af Högsta Domstolen härstädes kunde, med tillämpning af4842 års kungörelse döma 2:ne personer (Bergelin och Ihre) till döden för det de vid-ett gästabud sins emellan yttrat sig vilja dricka Gustaf den femtes skål; eller att en annan halfånig och alldeles obetydande man (Höökenberg) jemväl kunde kännas skyldig såsom högförrädare, för det han, när någon förebrådde boxom vara en slarf, yttrade, att han väl skulle blifva karl igen, om Prins Gustaf återkomme. Någre af de män, som deltogo i dessa ohyggliga blodsdomar, voro likväl personer, hvilka i öfrigt ansågos såsom prydnader för sitt stånd, och dylika exempel lemna således blott en beklagansvärd bekräftelse på den erfarenheten, att under vissa tidskiften impulserna af yttre förhållanden äro så mäktiga och skapa så grymma fördomar, att inför dem ens icke gilves ; någon absolut känsla af rätt och orätt. För att nu imedlertid endast tala om Päirskammarens dom, så förnimmes det, hurusom på andra ställen vissa beundrare af summariska maktyttringar gnugga händerna af glädjen öfver den qväsning, som derigenom blifvit gjord emot den fria pressenp. De dirarne! De se ickeatt sådana domar förr eller sednare åsterstudsa mot sine upphofsmän. j KN — oo— H. M. Drottningen och D.D. K.K. H.H. Kronprinsen och Kronprinsessan bivistade Innocencevrdens sammankomst sistlidne Lördag, hvilken, i motsats till Nyårsbalen i år. var ganska talrikt besökt och animerad. En mängd VA eg os tr AR 3 Andan