arl. Han brukade säga om sig sjelf, att ehuru ans anletsdrag ej voro regelmessigt vackra, voro le likväl uttrycksfulla. Så förhöll det sig verkigen; det var omöjligt att se hans ansigte utan att genast blifva erinrad om en knubbig portslapp, till hälften lejon, till hälften markatta, och denna jemförelse kunde utsträckas till hela hans karakter och sätt att vara. Han stod stilla då allt annat var i rörelse. Han började aldrig någon konversation eller inledde något nytt samtalsämne; men om något alldagligt samtalsämne bragtes å bane eller, för att fullfölja jemförelsen, om någon lyfte upp honom, då kunde han hamra på med en förvånande fart. Han hade stundom anfall af tie douloureux, och kunde då liknas vid en dämmhammare), ty han gjorde ej alldeles så mycket buller som vid andra tillfällen, då han ideligen gick på ratt-tatt-tatt och uthamrade samma ämne. Han hade aldrig varit gift, men såg sig ännu alltid om efter en hustru amed pengar. Han hade en lifränta af omkring 300 L. årligen — var i högsta grad fåfäng och en stor egoist. Han hade förvärfvat sig anseende af att vara ett riktigt mönster i lefnadsvett och promenerade dagligen genom kungliga parken och uppför Regeringsgatan (Regent-Street.) Denne värda person hade satt sig i sinnet att göra sig synnerligen intagande för m:rs Moaplesone — och verkligen sträckte sig, ej begäret att behaga till hela sällskapet, ty m:rs Tibbs ansåg det vara en klok politisk fint att gifva herrarne vinkar om att hon hade sina skäl att förmoda, det fruntimmerna ej voro så utan förmögenhet, och att antyda fruntimmerna, att herrarne. ej. voro att förkasta. En liten kurtis, änkte höny kan bålla qvar hennes hyresgäster, lätan att leda till mågra vidare följder. or å (Forts. följer.) es om portklappar då de omlindas jukt, för att göra mindre buller, då uk befinnes inom hus. — I Muffer, i med Då åa någon