Poliskammarens Sessionsrum, Jäderin derstädes , innan förhörets början, till Breitfeldt sagt: ni tror er vara ensam här, men ni bedrar er, ty den mördades skugga följer er i spåren. Vid detta yttrande hade Breitfeldt, under utrop: jag en mördare? h! det är ju rysligt! kan man misstänka mig för något sådant? låtsat gråta, slagit händerne ömsom för bröstet och ömsom för sitt ansigte samt haft en mängd andra åtbörder, som, enligt Jeierins uppfattning ,, varit mera passande vid en teatralisk föreställning än i Kongl. Poliskammaren; Och trodde Jederin att Breitfeldts uppförande vid detta tillfälle blott varit konstladt oeh tillgjordt. Lundberg: Att han endast ville upplysa, att Breitfeldt, under det han nyss var utförd till Rättens förmak, derstädes af Lundberg blifvit tillspord kvartill en nyckel, som funnits bland Breitfeldts här hos Domstolen uppvisade saker, hörde; hvarpå Breitfeldt svarat att han hade en kista stående u!i sin förra bostad i Geijerska huset ock att nyckeln hörde till berörde kista; hvilket förhållande Breitfeldt nu också vitsordade. Bergqvist: att den spegel Breitfeldt under nästlidne sommar från mamsell Bergqvist afhemtat icke varit uti hennes vård, utan lemnad i förvar till ett annat i mamsell Bergqvists egendom boende fruntimmer. Kryddkramhandlaren Hyckirström uppgaf: att han i fem eller sex år kännt Rumstedt och, under det Hyckerström nästlidne sommar begagnat ett lusthus , å gården till BibelSällskapets hus, der Rumstedt är boende, nästan dagligen träffat Rumstedt. Med Breitfeldt hade Hyckerström blifvit bekant på samma gång som Rumstedt eller å en bal hos Bokbindaren Norman sistlidne vinter. Han hade aldrig sett Breitfeldt besöka Rumstedt, och att deras bekantskap varit högst obetydlig ville Hyckerström sluta deraf, att Breitfeldt, då han understundom å gatorna träffst Hyckerströre, aldrig med honom talat om Rumstedt eller ers nämnt hans namn, ehuruväl Breitfeldt ägt sig bekant, att Hyckerström och Rumstedt verit förtroliga vänner. Om musikläraren Carlsson bade Hyckerström icke hört talas förr än efter mordet, hvarom kryddkramhandelsbetjenten Norberg underrättade Hyckerström, och han ägde den fulla öfvertygelse, att Carlsson varit en för Rumstedt alldeles okänd person. Hyckerström, som upplyste att Rumstedt under den tid Hyckerström känt honom varit försedd med en god garderobe, och icke hört honom beklaga sig öfver penningeförlägenhet, ville i öfrigt anmärka, att Hyckerström, som af Kämnersrättens uti förevarande mål hållne protokoll, hvilket han i tidningen Aftonbladet haft tillfälle att läsa, bland annat inhemtat, att Breitfeldt uppgifvit, att egentliga anledningen till hans vänskap för Rumstedt varit öfverensstärsmelsen i deras tankar angående Theater, Musik och Poesi, af hvilka ämnen Breitfeldt förmält sig städse hafva varit road, icke kunde annat än anse denna Breitfeldts uppgift såsom i högsta grad löjlig, då Hyckerström, med den kännedom han, i följd af sin långvariga och förtroliga bekantskap med Rumstedt, ägde om dennes böjelser, bestämdt kunde intyga, att Rumstedt icke hade det minsta sinne för någotdera af dessa ämnen. Breitfeldt deremot uppgaf att Rumstedt ofta för honom skulle hafva yttrat, det han tyckte om musik och bedt Breitfeldt spela fortepiano för honom. Då Kryddkramhandlaren Hyckerström härefter förmälde, det hans bodbetjent A. J. Selin för Hycekerström omtalat, att en mansperson, som uppgifvit sig heta Breitfeldt, någon tid innan han häktades infunnit sig uti Hyckerströms salubod, som är belägen i huset N:o 36 vid Norrlandsgatan, och frågat efter Hyckerström, hvilken icke för tillfället der innevarit samt Hyckersteöm nu derjemte anhöll, att Breitfeldt måtte tillfrågas om afsigten med hans besök i boden och huruvida icke Breitfeldt dervid tänkt af Hyckerström begära få låna ett par denne tillhörige pistoler, svarade Breitfeldt på en sådan fråga, att han, som umgåtts med ena familj boende i det hus Hyckerströms salubod är belägen, dit ingått endast för att hälsa på Hyckerström, och att Breitfeldts afsigt med besöket så mysket mindre varit att få låna pistoler, som Breitfeldt icke kunde minnas att ban ens hört uppgifvas det Hyckerström ägde mnågra sådane. Häruppå begärde boktryckarelärlingen Rumstedt, att studeranden Fritz Leonard Lindberg och muraregesällen Carl Otto Palmberg, boende å Kungsholmen; äfvensom någre af Rumstedts faders arbetare samt åtskillige andre personer, hvilxa Rumstedt framdeles ville hos rätten uppgifva, måtte: inkallas och i målet höras, och då herr assessoren Salomonson jemväl anhöll om uppskof med undersökningen för flere vittnens afhörande, fann Kämnersrätten skäligt utställa vidare handläggningen af målet till Måndagen den 3 Januarii nästkommande år 1842 klockan tio förmiddagen då jemte Pigan Berglund samtelige nu närvarande personer med undantag endast af klädeskramhandlaren Wallenström, Mamsell Bergqvist och hustru Andersson, åter borde hos rätten sig infinna; Eleven Karlberg beredd att hos rätten förevisa de af musikläraren Carlssons tillhörigheter, som Karlberg från Kongl. Poliskammaren fått afhemta; och hvartill kallelse å Polisuppsyningsmännen Hallstedt, Lindblom och Österdahl, jernbäraren Aadersson, hustru Lindström och hustru Casparsson skulle