Aftonbladet – 7 januari 1842, sida 1

HYRESGÄSTERNA, AF CHARLES DICKENS. IL Mrs Tibbs var utom all fråga den nättaste, raskaste, hushållsaktigaste lilla varelse, som någonsin inandats Londons stenkoisrök, och hennes hus var bestämdt det snyggaste på hela stora Coramgatan. Gårdsplanen och trappan inåt gården, porten utåt gatan och uppgången derifrån, messingsringen, dörrplåten, portklappen och det solfjädersformiga portfönstret, allt var så snyggt och skinande, som en oupphörlig hvitlimning och stenläggning, skurning och gnidning någonsin förmådde åstadkomma. Förunderligt var, att messingsplåten på porten med dess intressanta inskrift: Mrs Tibbs,, ej längesedan hade fattat eld i följd af den ideliga gnidningen, med sådan ifver hade den blifvit polerad. Der funnos ogenomskådliga jalusier i förstugufönsterna, blå och guldgula gardiner i förmaket och rullgardiner, såsom m:rs Tibbs i sitt hjertas stolthet plägade skryta hela vägen uppföre. Den klockformiga glaslycktan 1 gången var så klar som en såpbubbla; man kunde spegla sig i alla bord och blankpolera sig på alla stolar. Balustraderna voro öfverdragna med Vax och sjelfva trappledstängerna gjorde ondt i ögonen, så skinande voro de. M:rs Tibbs var af en något kort kroppsställning, och m:r Tibbs var ingalunda någon stor man, Han hade dessutom korta ben, men, såsom till ersättning derför, ett synnerligen långt ansigte. Han förhöll sig till sin hustru som 0 i 90-talet — han var af någon betydenrhet med henne — af ingen förutan henne. M:rs