Aftonbladet – 7 januari 1842, sida 1

— IS intagna,. berättelser, som härefter lästes, erkändes af Bemälde personer vara riktigt uppfattade; och tiliade nu Berglund och Andersson, i anledning af fram-ställda frågor; den förra eller Berglund: att Carlsson, efter hvad hon ville minnas, i slutet af veckan före mordet till Berglund yttrat sin missbelåtenhet dermed, att en af bans bekanta ville sitta och läsa hos Carlsson om qvällarne; att så väl porten som förstugudörrarne i huset varit igenstängda, då M:ll Bergqvist Tborsdagsaftonen den 28 Oktober kemkommit, och att Berglund sofvit hela nästpåföljda-: natt, utan att blifsa störd af det minsta buller; samt den sednare e!ler Andersson: att då hon under natten, efter uppmaning af hennes man, som numera vore något till helsan återställd, gått ut på gården till huset, för att efterse, huruvida det eldsken, mannen från Carlssons fönster bemärkt, ärnu varit synligt, hade hon väl endast en kort stund uppehållit sig å gården, men hustru Andersson hade dervid funnit att det varit fullkomligt mörkt uti Carlssons rum. Under det Rumstedts förklaring vid förra rättegångstillfället härefter upplästes, syntes Breitfeldt vara besvärad af mattighet, så att han, som, på begäran, erhöll vatten att dricka, måste under någon stunds förlopp sätta sig på en stol, som för hönom framsattes. Berörde förklaring vidkändes af Rumstedt efter tvenne deri genast verkställda rättelser; hvarefter Rumstedt, som, på gifven anledning, uppgaf, dei han, i egenskap af Bektryckeri-lärling, vore anställd å sin faders Boktryckeri, tillade: att då Breitfeldt, uvder det han Tisdagsaftonen den 26 Oktober uppehållit sig hos Rumstedt, omtalat, att han å maskerad-halen påföljde Lördag ämnade bära pistoler, samt Rumstedt dervid erinrat Breitfelåt, att det icke vore tillåtet å sådane baler medhafva vapen, hvarom Breitfeld: förut om aftonen, på sätt Rumstedt redan berättat, blifvit hos Kryddkramhandels-betjenten Nerberg underrättad, hade Breitfeldt, utan att ifrågasätta riktigheten af Rumstedts berörde invändning, svarat: att han å maskeraden skulle åtfölja några personer, hvilka voro beslägtade med Direktören vid Kongl. Operan, Hr Öfverste Backman, som gifvit Breitfeldt serskild tillåtelse att å maskerad-balen bära dylika vapen; i sammanhang hvarmeå Breitfeldt uppgifvit, att ban af Aktrisen vid Kongl. Operan,: M:ll Högqvist, fått löfte på att å maskeraden begagna hennes klädloge, hvari han skulle kestymera sig; för utverkande af hvilket löfte Breitfeldt sagt sig några degar förut hafva besökt M:ll Högqvist i hennes hemvist, hvarvid hon skolat med mycken artighet visat: Breitfeldt den våning hon bebor och frågat honom bhvad han tyekte om den. Breitfeldt nekade alldeles, att han haföde sf Rumstedt omförmälde yttranden, till hvilka Breitfeldt så mycket mindre haft anledning, som de deruti förekommande omständigheter saknade al! grund; hvarefter oci sedan Gevaldigern Jederins i målet afgifna berätteise blifvit uppläst och utan ånmärkning af honom till riktigheten erkänd. Breitfeldt tillsades uppgifva anledningen till sin, för Jederin, vid Breitfeldts gripande den 29 Oktober, gjorde osannfärdiga uppgift, att Breitfeldt icke på åtta dagar förut träffat Carlsson. Häröfver kunde Breitfeldt icke lemna någon förklaring, utan yttrade han: wDerföre, att jag i Poliskammaren icke sanningsenligt omtalade, huru jag fått Carlssons kläder, gjorde jag nämnde uppgift för Jederin. Då Breitfeldt, i anledning häraf, erinrades, att han haft ifrågasatte yttranden redan innan han till förhör i Kongl. Poliskammaren, eller enskildt för Hr Polismästaren, inställdes, svarade Breitfeldt: aSom jag hade Carlssons kläder på mig, trodde jag mig blifva fast och derföre ljög jag för Jederin. Jeg tänkte då ej på att angifva Rumstedt, uten trodde, att allt skulle ändra sig och att han skulle angifva sig sjelf, när han fick veta min belägenhet; och i den förskräckelse, som jag var, kunde jag ej eller på ögonblicket rätt komma ihåg, när jag sist träffade Carlsson., Uppå af Rättens Ordförande till Breitfeldt gjord ramställning, huruvida han trodde, att Rumstedt innehade de från Carlsson tillgripne ilädespersedlar, om vid den, af Gevaldigern Jederin och Uppsyningsnannen Lundberg hos Rumstedt hållne visitation, cke kunnat påträffas och ej eller sedermera återåtts, yttrade Breitfeldt: Ja! det säger sig sjelft ati Rumstedt har kläderna; men nu, så långt eferåt, har han dem visst undandolda på något anat ställe, än i sitt rum. Jag kommer ihåg, atttumstedt har ett vedkontor till rummet och ett usthus i trädgården, hvari han bodde i semras, Pen kanhända de icke eller finnas der. På fråga, uruvida Breitfeldt yrkade, att undersökning efter erörde klädespersedlar åter måtte hos Rumstedt anfällas, svarade Breitfeldt: att han vore fullt förvis2d derom, att Rumstedt hade kläderne; hvarföre reitfeldt önskade, att ny och fullständigare visita-on hos Rumstedt måtte föratagne