Aftonbladet – 5 januari 1842, sida 3

— I anledning af den replik, vi meddelat ur Skara Tidning på en artikel i Nojaden, angående framlidne riksdagsmannen Anders Danielsson, innehåller Najadens sista nummer ett svar, hvari Red. förklarar saken på det sätt, att dess mening icke varit att såra Anders Danielssons minne. Då vi jemväl blifvit anmodade att iniöra detta svar, enär Najadens första artikel ej stått att läsa i Aftonbladet, anse vi oss böra villfara denna uppmaning, så mycket hellre som det vid jemförelse mellan svaret och den första artikeln är synbart, alt Najadens Red. nogsamt insett, att åtskilliga uttryck i den första artikeln, hvilka antingen ej vidröras eller lätt öfverhalkas i den sednare, varit förhastade. Hvad beträffar artikeln i Skara Tidning, så lär en hvar, som läst den första artikeln, nozsamt finna att den sednarel var af omständighe terna påkallad. Svaret lyder som följer: Vår uti Ne 96 införda. anspråkslösa Silkouett af Andirs Danielsson bar blifvit reproducered af Mariestads Weckoblad, hvilket åter framkallat en replik af en Insändare i Skara Tilning, som i riktigt dugtiga ordalag beskyller Siltouettmakaren för låghet, gemenhet, ilska,, smutskastning, att hafva framställt A. D. som en fyllhund, som cndast älskade att rumla och öfvcrlasta sig,, m. m. Mariestads Weckoblsd har redan tillrättaviet replikmakaren; och vi vilja för vår del endast förklera, att densamme synes lika oförmögen att kunna läsa, som att begripa hvad han läser, Den läsare, som kan som en låg och gemen smutskastning förklara berättelsen om ett sammanträffande med A.D., hvilken berättelse börjas med ett yttrande om, huru fosterlandsvännen på -bans graf gjutit mången smärtsem saknadens tår, mången uppriktig fuck, och slutar med förtjusning öfver den på tiske Dannemannen och: aktningsvärdo fribetskämper — don läsare måste vara blind eler vettlös.