Aftonbladet – 4 januari 1842, sida 1

HALSKEDJAN. (Ur Sekter Piefferkorns memoirer.) (Forts. från gårdagsbl) Baron Liadesparre: hus i Siockhbolm var vid den tid, från hvilken min berättelse daterar sig, samlingsplatsen för allt hvad hufvudstaden kade snillrikt och skönt. Hans soirger voro kända för den fina ton, den otvungna glädje, denelegans utan allt prål, som der rådde. De praktfulla rummen voro smakfullt prydda, utan at! egentlig lyx någonstädes framstack: allt var 1yx och intet enskildt afbröt det helas harmoni, derföre märkte man ej öfverflödet; det var så naturligt och helgjutet. Blott då man sönderdelade husets prakt, fann mao att det var prakt. Baronen hade flere år varit exkling; hans maka, en infödd spanska, såg jag aldrit; men bon hade efterlemnat en do:ter, skön och mild, en mellanvarelse at Söderns . glödande rosor och Nordens snö. Hon utgjorde ställets f, och huadrade täflade om ett småleende från bennes läppar. Detta Var Jalia — hon blef min hustru. Vi hade varit gifta ett halft år och hade egen våning; men hvarje soir dag måste Julia vara hos sia fader för att representera. En sådan afton var säliskapet mera än vanligt talrikt, och jag såg biand mängden en person, som jag ej kände och som oaflå tligen fixerade min bustru. Mannen var ling och mager med ett biekt och infallet ansigte, hvars drag voro näston stela oct , och blott det blixtrande! ögat, son ban med ett slags hån fistade å min hustru, tillkäöanagaf Hf. Han var svariklädd, och blott ena liten stjerna af briljanter