Aftonbladet – 3 januari 1842, sida 3

larne ej spelade.på sina harpor med Bogg: pre-x cision eller vitesse,, eller att der saliges kör var: för ;sv2g i basen... Nämn ej, herr pasor, hvad; förnuftet säger; jag: säger, att ;det ej, vet mnågots omwuden saken Att disputeramot grefven fanns jag:ej löna. mödan, ty då han :ej erkände för: nuftets domsrätt, hade. jag intet att uppställa mot? hansasvärmeri. 4 ENE Det är en tröst, sade grefven en gång, at trö på andeuppenbårelser. Jag bor eosam här, min betjest bor i nästa våning och man skulle derföre tro, alt jag öfta Har ledsåmt. Långt derifrån; när om qvällarne mina Jjus börja brin-nå duakelt och det susar utanför i trädgrenarge och det knippet i de gala möblerna och ett aflägset JTjud höres, som kunde an:e; va:a en ringning, en sång eller hvad som helst; — då börs. jar milt rätta lif, då går jag fram och iter på. golfvet och siannar emellanåt för att) lyssna. ACK, då Känner jag ota liksom en ström af. fröjd svälla opp ur mitt sjuka hjerta; — det prass-. lar i rummet utanför; edet är Juia ropar jag och öppnar dörren till yttre rummet, Ljusen. flämta, det liksom går en hviskning genom rum-: met — Julia, Julia! :du bar ej. glömt migp: säger jag Och lugn oeh glad går jag. till. sängs, och somrar drömmatde em henne, Grsfven. bedsjöak i djupt begrundande: men snart upp. slog han de mörka ögonen och såg mig med en: mild och, klar. bäck 1 ansigtet, deke sannt,. sade han, ani är min vän, oaktadt ni ej, kan, silla mina svärmerier, som ni förvuftige kalla. dem. Jag, talade om; Julia, ni känner henne; icke, oaktadt, hon länge höst till er socken; det. var hon, som den aftonen jag först, träffade. er,. inflyttades i sin tysta. boning ..— hon — min. hustru. J:g skall berätta er om Julia, om min: Julia, och pi skall ej söka att med förnuft få, mig från en tro, som, blifvit mig så nödvändig. , Grefven: satte sig i, den stora ländstolen och började sin berättelse. (Forts. följer.)