Aftonbladet – 3 januari 1842, sida 3

lynne tycktes blifva jemnare sedan han intagit sitt fädernearf; Det stod nemligen! i harmoni med hans oroliga själ, som ej älskade det nära! varande, utan antingen skulle lefva i minnet der hvarje föremål var befolkadt med histsriskt be-! kanta, eller ock söka sig en tillflykt i ett dunkelt umgänge med en annan verld, som vi ej känna. Han var en -svärmare; men en ädel svärmare, med djup känsla för det rätta och sånna, doaktadt hans: önskan, att vara fri från fäderna, känske just derföre åntog en rigtningy som tycktes :härleda sig från inrotade fördomar; ty säl lan är någon så fördomsfull, som den fördoms; frie svärmaren. Jag. besökte -honom och fann honom ofta sysselsatt med låsning, men han gömde alltid sin bok då jag kom. En gång fick jag se den; det var Jung Stil lings skrifter. -Herr grefve, sade jag, ni läser om andesyner och spökerier; ni tror väl ej på dylikt ?, ; i Hvarför inte, herr pastör! Är det något orimligt deri; eller tror ni att menniskan utgör den yttersta gränsen af skapelsen, att hon är näst Gud? Trer ni ej möjligheten, att menniskosjälen , befriad ifrån den grofva, omkläd-! nad hon här eger, kan få -en finare, en mera eterisk kropp, som passar för hennes nya: tilll! stånd? Jag tror derpå och finner en tröst deri,! Hvad ,vore jväl menniskan, oms hon ej äfvenhär, åtminstone i en dunkel aning, skulle kunna intränga och få ett begrepp om eti kommande li!? Hyad vore. vi, om vi. ej alla trodde derpi, ter! eller mindre klart, det är sannt, men ingen finnes, som ej tror på en andeverld, han må, för, att visa sig upplyst, beskratta. den så mycket ban vills När döden smyger sig in på hans: älsklingar, griper dem i sina knotiga armar och rycker dem ned i grafvens mörker; när Försynens hand, tung ligger öfver honom; tror ni, herr pastor, att han tror på en andeverld, på.