Aftonbladet – 3 januari 1842, sida 2

om få fyratio skiling 1t veckan och litet -unlerstöd till kläder, för att vi skola blifva kathoiker, och så få vi gå i kathol!ska skolan. MMMMMM— —— 1 — Den under sednare hälften af förlidet år i Carlshamn utgifna tidningen Mjolner har fästat. ulmänheteas och äfven vår uppmärksamhet på n af oss förbisedd artikel i Svenska Biets fihal ufdelning Upsala tidningar hvari en vink sifves derom, att mycket af det onda, som Keseringen har att lida, skullle vara botadt, om man blott finge den i grundlagen ändrad, som förklarar att Embelsmän, med undantag af vissa förtroendeposters innehafvare, icke kunna afsättas utan dem och ransakning. Det är nogsawvt: kändt, att man inom kamarilla ech bofkotterierne länge hyst önskningar 1 denna riktning, men att framträda dermed öppet i tryck har, så vidt vi minnas, ingen förut vågat, och denna lilla: förkänning i Upsala tidningar kan således vara rätt nyttig att visa embetsmännen hvad deras belöning blir, om de blott ynnestfullt vilja omfatta och utbreda Svenska Biet och dess konsor-: ters läror. Vi anföra här ett utdrag af Mjolsers: reflexioner öfver denna artikel hvilka äro ganska; mycket på sitt ställe: : i Upsala tidningar beklaga att ett stört hinder för! vår Regering att med kraft kunna handhafva allmänna ärenden ligaer i embetsmännens oafsättlighet,, och att en embetseller tjensteman, sedan: ban lyckats erhål!a en tjenst, genom att förut hafva spelat rolen af den mest loyala och anti-rabulistieka menniska, likväl sitter qvar på sin plats, äf-! ven om han sedermera skulle ändra tankesätt, och blifva en antiroyslist, en rabulist, en demagog, en söm möjligen! skulle till och med bidraga till en: abdikation. Kunde blott en sådan: reaktion :tillvägabringas, att Regeringen ägde makten i sina, hän-: der, när der för godt fann, afsätta hvilken embets-! och tjensteman som helst, utan föregången dom ochi ransaknipg, och således få öfverändakastod 36 . af Regy.-Form:; då vore i sanning ett godt hendtag gifvet åt absolutismen, och — ho skutie då kunna blifva bestårdande? . Grundlagen har, ty värr, lemnat allför mycket spelrum för: godtyckligheten genom de:så kallade förtroendeposterna, hvilkas innehafvare belt och hållet bero af den regerande personlighetens nyck, och när:som helst kunna tvingas lemna -sina platser, i bändelse de, vare sig i politiskt eller något annat hänseende, råkat missbaga höga vederbörande. Följden häraf är tydligen den, att en innehafvare af en sådan pöst, äfven om han hyste de varmaste och uppriktigaste tänkesätt, de renaste afsigter för fä-. derneslandets :väl och lycka, hvarken idet enskilta gällskapslifvet, eller ens, snartisagdt, inom sin egen familjeZzrets, och: således långt mindre öppet och offentligt, vågar uttala. sin åsigt, stridande emot systemet, utan att befara att detta på delationens hemliga och förrädiska väg hunnit destinations-ertan, och han lika hastigt som oförmodadt finner sig entledigad — utsn nigon vidare utsist till bergning för framtiden. Vore set nu icke förträfligt om alla embetsoch tiefstemän voro underkastade samma destitution. och huru sammanknutna och förenade skulle icke alla regeringstömmarna ligga i den landsfaderliga styrelsens händer att leda och köra statsspannet? Denna utvigning af makten synes imedlertid, med stöd af den erfarenhet våra riksdagar lemna, vara för Regeringen alldeles öfverflödig. Äro icke altid de tvenne första stånden Regeringens stånddrabanter, oberäknadt den del af det tredje, som utgöres antingen ef Borgmästare eller andra expektanter af någon syssle, som af Rezeringen bortskänkes? Utöfvar icke Regeringen dessutom sitt inflytande på en hvar, som i minsta mån subordinerar under dess gifmilda hand, så väl inom civilsom militärståndet? Kan väl något annat rättvisare motiv för embetsoch tjenstemäns afsättning i ett konstitutioreit land tänkas eller praktiseras, än försummandet af de pligter och åligganden, hvilka utgöra enda vilkoret för embetets eller tjenstens innehafyvande? Eller kan man ens föreställa sig ett orimligare mot all rättsprincip stridande kandlingssätt, än att afsätta en tjensteman derföre, att han hyllade liberalismens läror. ae — Ibland smiåförsök att motarbeta den fria pressen i landsorten :förtjenar antecknas hvad som skett i staden Calmar med den sedan mnågon tid der tryckta tidningen Barometern, rveläisarad af den såsom litteratör förut bekante