Aftonbladet – 3 januari 1842, sida 1

Madrid och under hela vagen Dillvit ellottagen med all möjlig uppmärksamhet. Man hoppas således, att det vänskapliga förhållandet med Frankrike skall kunna anses som återstäldt. Det talas åter om ett förslag att upplösa senaten och om ett annat att uppskjuta drottniagens myndighetsålder till heanes 18:de år, men tillika, att regeringen skall vara mot båda. STORBRITANNIEN. I London har nyligen en traktat blifvit afslutad emell. Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Osterrike och Preussen, som förklarar slafhandeln för sjöröfveri, och medgilver åt hvardera maktens kryssare rättighet att visilera misstänkta fartyg under någondera: maktens flagga. Denna traktat kommer utan tvifvel att bliva af välgörande följder för slafhanaelns utrotande, genom den vigtiga principen al ömsesidig wVisitationsrätt, som den etablerar. I fabriksdistrikterne var nöden i tilltagande, och hotande tal höllos i de folkförsamlingar, som på serskilda ställen egde rum. Regeringen här nedsatt en kommission, som kommer att afgifva betänkande öfver bästa sättet, att hädanefter trygga skattkammar-obligationer emot förfalskning. Gamle Lord Westmoreland, länge ledamot af Tory-kabinettet under Lord Liverpool, bar nyligen aflidit. — Hans titel öfvergår till sonen, Lord Burghersh, för närvarande engelsk minister i Berlin. TYSKLAND. Det bekräftar sig hvad förut varit berättadt från England, att Konungen af Preussen ämnar personligen begifva sig till Loudon, för att stå fadder vid den nyfödde prinsens af Wales dop. Resan är bestämd till den 46 dennes, och kommer att gå genom Westfalen, Rhbenprovinsen och Beigien, der H. M. ämnar inskeppa sig i O:tende. Bland de personer, som komma att åtfölja Konungen, näranas: Alexander von Humboldt, ministern grefve Stolberg, samt generalerne greive Nostitz, Neu-sarn, Natzmer och Brauchitsch. Det säges att H. M. kormrmer att blifva borta i 3 veckor. Andra Kammaren i; Wärtemberg har enhälligt antagit det förut nämnda förslaget af represenjtanten Krapp, att bos regerinyen anhåätla om fet medverkan tll återsiällande al rättstiliståndet i Hannover. I Preussiske geheimerådet Bunsen, som förut I warit-onstäffld 1 egenskap af Preussiskt sändebud i Schweitz och i Rom, har nu blifvit utvämnd till Preussisk minister i London efter baron von Birtow. I Berlin skal! la haute vol!ge rynka på näsan öfver, att en så förnim ministerpost blifvit gifven åt ena person af borgerlig härkomst. ITALIEN. Ea fransysk tidning berättar, att påfven den 210 Dec. skulle hafva fått ett anfall af slag, och, vid postens afgång från Rom, samma dag, under 4 timmars tid icke hafva gifvit tecken ull lit. Sednare underrättelser från Rom af den 44 nämna imedlertid ieke ett ord kärom, och i Paris hade hvarken påflige nuntien eller fransyska regeringen den 20 erhållit några underrättelser, som bekräftade det ofvannämnde ryktet. ORIENTEN. Från Konstantinopel gå underrättelserne till d. 4 December. Efter ett kort uppskof af några dagar hade åter trupprörelserna börjat emot Grekiska gränsen. Porten påstod sig hafva upptäckt nya stämplingar i Thessalien, närda af Greker och uaderstödda af Frankrike, hvilka skola vara af den beskaffenbet, att våldsamma uppträden befarades i södra delen af Europeiska Turkiet. De främmande representanternes föreställningar syntes overksamma, och Portens misstroende emot Grekiska regeringen och Frankrike kände ieke mera några :gränser. Den 30 Nov. hade flere irreguliera korpser afgått från Konstantinopel till lägret vid Larissa, och verksapiheten i arsenalerne var ganska stor. Till -Rumelien afskickades en mängd twupper och 20 fuliständiga artilleri-kompanier af landtvärn hade afgåvt till lägret vid Adrianopel. Märkvärdigt var det svar, de uppbådade soldaterne gåfvo, då man frågade dem hvarthän marchen gick? Emot Ryssland var alltid svaret. Från Syrien lyda underrättelserne lika bedröfliga som alltid. Fiendtligheterne emellan Druserne och Maroniternre fortforo, och de förre hade dervid öfverhanden. Den Maronitiske patriarken hade sökt tilllykt ombord på Engelska amiralskeppet utanför Beirut, och begärt att blifva förd till Malta. Han och hans landsmän voro i högsta grad uppbragta emot Fransmännen, hvilka de beskyllde för att hafva bedragit dem med löften om hjelp, hvilka sedermera icke blifvit hållna. I Aleppo hade, guvernören af den Turkiska befolkningen blifvit utdrifven ur staden, emedan ban ville taga de der boende kristne under sitt skydd: GREKLAND. Från Athen skrifves, att grekiska regeringen önskar fredens fortfarande med Turkiet, men att folkopinionen deremot synes luta åt motsatt håll. Ett nytt ministerombyte väntades. Österrikiske och ryske ministrarne öfverhopade der afgångne konseljpresidenten Maurokordatos med arligheter och uppmärksamhet, hvilket lärer satt dera i ett temligen spändt förhållande till konung Otto, som afskedat Maurokordatos med .ecken af onåd. PM mm 03) AA fn p— —-— VA KA f-—— AA RR m AA AA PP