ban förlorat i sjöslaget vid Trafalgar. Icke des mindre egde han ena ung, oändligt vacker hu stru, hvars porträtt han visade oss öfver sin soff med tillägg, att hon målat det sjelf och gjor honom den öfverraskningen, att låta sätta upj det i hans salong, utan att han vetat deraf. Först om aftonen återkom man till Helsing borg, efter en ganska angenämt tillbragt da och den behagligaste sjöresa. Agnes och Theo dor begåfvo sig genast till Bertha, hvars glädj blef obeskriflig, och alla tre följdes nu åt til den kära löfsalen. Theodor måste nu sätta si; emellan de begge flickorna och för dem berätt: sitt äfventyr. På engelska flottan var en svensk, hvilker förut varit handelsbetjent i Helsingborg och un der den tiden mycket förtrolig med Solinder Han hette förut Jonson, men hade nu ändra sitt namn till Johnstone, och hade rymt frår Sverge, i anledning af någon balans i sin prin cipais kassa, samt kommit till London, der har uppfört sig väl, efter några år blifvit skepps skrifvare och mycket väl anskrifven hos sin: förmän, genom sin ordentlighet och noggrann bet. När han en dag, tillika med de engelskt officerarne, besökte Helsingborg, blef han igen. känd af Solinder, hvilkea han var skyldig et par hundra riksdaler, och som nu ganska sträng återfordrade dem af sin fordua vän. Johnastont följde honom hem; Solinder låtsade att vilja godo uppgöra allt, samt tog in ett par butelje stark punsch, som de tömde tillsammans. Nä Johnstone fått någorlunda rus i hufvudet, had: Solinder sagt vilkoret för deras försoning, oc lofvat att efierskänka skulden och gifva John stone ännu 200 riksdaler, om han ville föra Lil. jegren om bord och hålla honom dold der, til dess de återvände till London, der han, met första skepp, som afgick till Amerika, borde af. sända Theodor, att ställas under noga uppsigt så han ej fick återvända till Sverge, hvarför