— Dagligt Allehanda för i går och i dag ha meddelat en fortsättning af Hrr Revisorers för handlingar. Åtskilligt deruti är icke af särdele jutresse för allmänheten, i synnerhet när mal på förhand något när kan ana och veta, att an märkningarna innan de hinna genomgå de mån ga serskilda instanserna vid en riksdag, genon StatsUtskottet och de fyra Siånden, vanligen p något ställe blifva kastade under bordet oci sjelfva resultaterna af besluten redan förut va rit refererade, i sistl. November. En liten strid, som förevarit inom Hrr Re visorer sjelfve, förtjenar emedlertid påpekas, del för sjelfva sakens beskaffenhet, dels emedan er dervid förefallen votering lemnar en temliger noggrannt statistik,, som det under riksdager kallades, öfver Hrr Revisorers fördelning mer afseende på sina åsigter. Frågan var om granskning af mötes-passevo lans-kassorna. Dessa skildes vid 4823—530 åren: riksdag i två delar, af den anledning, att Rege ringen då först medgaf Ständerna den i grund lagen tydligen utstatade rättigheten, att gransk: passevolansmedlens förvaltning; men detta med gifvande skedde icke annat än för de medel som ifrån dem tiden skulle inflyta. De mede åter, som redan funnos inne i passevolansfonden och ej utgått till mötena, afskildes unde namn af gamla passevolansfonden, och i denn: fingo Revizorerne icke titta in med nigon så dan der granskningsrätt, som i den nya. Hvar och en känner något när egentliga orsaken till denna lilia jalusi. Den första ock synliga vär, att Regeringen förklarade dessa medel såsom dess arf och eget, på den grund, at! de skulle utgöra ett genom dess goda bushållning uppkommet öfverskott, och att således Regeringen äfven ägde rätt att använda dem efter godtfinnande. Men en annan orsak, som sedan bidragit att öka samma obenägenhet var, att denna kassa småningom, såsom hela verlden vet, ifrån en passevolanskassa blifvit förvandlad till en sorts diskont eller nödbjelpskassa, som har den äran att ibland andra räkna vissa högre funktionärer och hofdignitärer såsom ständige låntagare, till en del med ännu högre personers borgen. Gamia passevolansfonden anses derföre äfven såsom det Kongl. Krigskollegiums allraheligaste dapositum, omgivet af en förlåt, hvilken aldrig må öppnas för profana blickar. Detta allt är för öfrigt en sak för sig och känd af gammalt. Men samma sak har jemväl ett annat uppslag, som gör den ännu intressantace, och riktigt till en liten kabinettskasseaffår i miniatyr. Förmodligen har nemligen den gamla passevolanskassan, så ypperlig bon i sig sjel! är, icke räckt till att fylla behofven för dem, som behöft låna. Här httade man likväl snart på en ganska klok utväg, hvilken vittnar om denna djupa finansblick, och denna kloka hushbållsahda, som äro så välbekanta egenskaper hos vederbörande. Det Kongl. Krigskollegium har nemigen under sin förvaltning äfven andra fonder, såsom den nya mötespassevolanskassan, trosspassevolansfonden, o. s. v. Dessa få icke numera disponeras, utan rättighet för revisorerne att granska desamma; men detta kan icke hinra, att låta dem låna till den gamla kassan efter behof, så länge det räcker, och öfverflytta de enskildes skuldförskrifningar till den .gamja kassan såsom säkerhet för den nya. Härgenom uppstår det lyckliga förhållande, som äsaren torde Iifinna, att om ock hela den samla kassan vore utlånt och vederbörande likväl behöfde en dugtig summa, så kunna pensarna tagas ur den nya kassan mot den gamlas örbindelser. Denna kan härmedelst göra tjenst ör sitt dubbla belopp, utan att behöfva hafva RR ag år i rigg säs nar NG