FARFARS NYCKEL. FRRIRAR AF (Slut från gårdagsbladet). Arfvet hade således tillrättakommit; Agnes goda farfar hade ädelmodigt sörjt för hennes! framtid, och hon var nu rik, men allt detta: gladde henne föga, då hon saknade Theodor, för hvars skull bon önskat sig förmögenhet, för att dela den med honom. i Agnes gick till grosshandlaren Bilde, i hvars närvaro hon ville öppna asken, som var sorgfälligt ombunden och förseglad med farfadrens sigill. Bilde blef ganska glad på sin myndlings vägnar, och inkalade tvenne vittnen. Inseglet bröts, den lilla nyckeln sattes i låset — nu är asken öppnad — tvenne sammanvikna papper ligga der, hvardera en revers på femtio tusen mark banko, insatta i Hamburger bank. Det är likväl en besynnerlig, en underbar känsla, att på en gång befinna sig rik ifrån att äga ingenting. Så bedröfvad Agnes var, kände hon likväl inom sig vakna en viss sjelfständighet, åt hvilken den fattiga aldrig kan öfverlemna sig. De inställsamma ansigten som lyckönskade henne, den fördubblade artighet man visade henpe, och det nästan ödmjuka sätt hvarmed den annars så dryga grosshandiaren nu bemötte benne, gaf henne väl ett slags förakt för honom, den menskliga svagheten och egennyttan, men den gaf henne tillika en smula högre aktning för sig sjelf; och hvarföre skulle hon ej tillstå det? en viss glädje att hädanefter icke behöfva fortsätta musiklektionerna och emottaga betalning för sina bemödanden, hvilket mången gång sårat och förödmjukat henne. Jag vill ej teckna Agnes bättre än hon var. Al den filosofi, hvarmed romanförfattare så frikostigt begåfva sina hjeltinnor, kan jag, ty värr! ej skänka Agnes af det goda skäl, att jag sjelf äger så litet deraf. Kanske är jag nog förmä