Aftonbladet – 29 december 1841, sida 2

aed grundlagens fordringar, eller folkets behefj ch yttrade billiga önskningar. Hvad kan då det desperata kotteriet egentlien uträtta med sina bemödanden? Icke kanl let förvrida opinionen bland den tänkande maoriteten af folket. Men derföre är likväl dess rbete icke fruktlöst. Det ruttna har nemligen innu alltid några vänner, och faveritismen måste alltid se en större eller mindre hop anhänsare bland sådana, som ej kunna gå dugligheens och förtjenstens räta väg till lyckan. Förstår mån derjemte att kläda sig i skenhelighelens kåpa, såsom det presterliga elementet i bikupan förträffligt kan, så följa några af blind fanatism med på släpet. På detta sätt kan man slutligen få tillsammans en liten respektabel samling,; och då hufvudsyftet egentligen icke så mycket är eller kar väntas vara, att på sätt man går tillväga, vinna någon ändring iden allmänna epinionen, som att smickra och underbålla böjelsen till allenastyrandet, att öka och skärpa obenägenheten mot begärda koncessioner och förekomma att någon förening af mån med verklig energi skulle upptagas i rådkammaren, så har man härutinnan redan vunnit mycket, ja! nästan allt, om man kan i en sådan tidning som Biet låta vissa personer höra ett echo af egna tankar och känslor, samt dymedelst tillvägabringa den förhärdelse, som! kan vinnas af en liten men desperat kohorts skenbara försäkring om ett deliagande, hvilket likväl alliid visar sig betyda ingenting när det verkligen gäller. Detta är i det hela för närvarande sakernas ställning. Mycket kan för öfrigt ännu en annan gång vara att säga om dessa kapitel. — rr — Såsom ett sällsynt fenomen inom den dramatiska konstens område hos oss, och vi ville önska, ett godt förebud för framtiden, må anmärkas att den första söcknedagen på det nya året kommer att på den Kongl. teatern invigas med en ny pjes på vers, som icke allenast har ett intressant historiskt ämne utan äfven en berömd författarefirma samt ett icke mindre berömdt öfversättarenamn för sig. Detär Marino Falieri, tragedi i 5 akter, af Casimir Delavigne, öfversättning af Remmer, som skall gifvas den 3 Januari. Marino Falieri, hvars historia redan förut är besjungen af Lord Byron, var, som bekant är, en Venetiansk Doge på 4300-talet, som sökte störta den Venetianska aristokratien genom en konspiration, hvilken likväl blef upptäckt till följd hvaraf han såväl som konspiratörerne afrättades. Den egentliga anledningen till denna politiska förveckling låg i en kärlekshandel mellan en Patricier vid namn Steno och en fröken i Dogaressans svit, till hvilken den förre, då hans kärlek ej besvarades, skref ett bref som var mycket kränkande för hennes berrskarinna dogens gemål. Dogen, som var af ett vildt och häftigt lynne, förbittrad häröfver, fordrade strängt straff på Steno, och då denne endast dömdes till ett kort fängelse, så beslöt Falievi utkräfva en förfärlig hämd på hela aristokratien, hvilket slutades på sätt vi nämnt. Detta ämne har Delavigne begagnat för sin ifrågavarande tragedi, som gals första gången i Paris redan år 4829 och der länge speltes med framgång. Vi känne för öfrigt ännu icke detta stycke närmare; men händelserna lemna åtminstone ett tillräckligt utrymme för framställningen af starka lidelser och stora situationer, såsom man redan sett af lord Byrons arbete. Det är Hr Almlöf som nu erhållit detta stycke på sin benefice ofvannämnde dag och sjelf kommer att spela dogens roll. Mera behöfver icke sägas för att locka dit publiken. Den, som sett Hr Almlöf i Maria Stuart, i Hernani, och i alla andra stycken i den stora genren, i hvilken har uppträder, kan icke undgå att känna ett lifligt intresse att äfven få skåda och höra honom i detta sorgespel. Föratt illustrera afto. nen äfven med ett musikaliskt nöje kommer första akten af Boieldieus täcka operett Hvita Frun att börja spektaklel, dervid Hr Strandberg uppträder i Georges roll. RR ske Den lilla anmärkningen i Måndagsbladet angåendi en brist; vid Diligens-inrättningens expedition, ha föranledt inlemnandet till Red. af följande, som v anse oss ej böra vägra införa, men med ett par an: