Aftonbladet – 29 december 1841, sida 1

ee FARFARS NYCKEL. Av freseer En vacker afton i början af Augusti månad år 4807, såg man tvenne flicker vandra arm i arm uppför böjden vid Helsingborg, der de terass-lika trädgårdarne på afsatserna öfver hvarandra gifva en så egen och vacker anblick. De hade hunnit app till den öfversta och togo sin plats uti en töfsal at kaprifelii-rankor, som dels slingrade sig kring spjeiorne, dels hängde sina rika festoner ned til! ex urna af marmor, hvilken prydde det lilla stenbordet. Hela atmosferem doftade af de purprade blommornas vällukt, hvilken ännu mera ökades af flägten från de hvita liljor som på nedra terrassen uppsköto sina yppiga blommande stänglar likt en tät skog. Utsigten från detta behagliga ställe var förtjusande. Nedanföre höjden låg den lilla staden med sina torn, sin hamn och de mångfaldiga fartyg som der höjde sina master. Vid sidan syntes på en kal höjd den gamla Kärnan, detta minnesmärke sedan Drottning Margaretas dagar, blieka mörk och dyster nedpå det nya slägtet. Den nedgående solen förgylde Sundets vågor och glittrade lik diemanter emot de sprittande fiskar. som då och då under glada lekar gjorde ett bopp öfver vattenytan, för att se hvad som tilldrog sig öfver deras våta rike På andra sidan sundet låg det grönskande Seland, och Helsingör med dess väldiga murar och spiror tycktes sväfva på vattnet. Den ena af flickorna hette Agnås Rosina och fäste sina stora, bruna ögon på den vackra utsigten. Sin lälta svarta florshatt bade hon upphängt på urnan och de kastaniebruna lockarne fingo obehindradt sväfva för vinden. En djup sorgdrägt omslöt flickans hulda gestalt och upphöjde ännu mera den bländande hvita hyn och kindens friska ros. j