(Införes på begäran.) Den 7:de December tidigt på morgonen utbröt e häftig vådeld, uti det bus, som Vice Commission Landimätaren H. Hufig bebodde, hvilken inom rmin dre än en timma förvandlade hus och bohag til aska. Nästan allt hvad som kunde ryckas undai lågornas våld, var mer eller mindre eldskadadt Ja! en del af uttomnma kläder och varor brann up; på stället af brist på räddande händer. Mannei sjelf var frånvarande i tjenstebestyr, och den arm hustrun kunde icke rädda merän sina fyra små bern som sletos i blotta linnet tur sömnens armar. Hu struns syster en mamsell Borggren, som är sjuklig forlorade allt hvad hon ägde, under det hon me: yttersta ansträngning sökte frälsa hvad som kund frälsas åt sine anhörige. Nu har hon icke mer är det hon bär på kroppen. Ea Renskrifvare hos Hu fig, som var borta med honom, mistade alla sin: kläder: hans hela egendom. Nu står detta hushål utan tak, utan föda, utam kläder. Förtviflion skullt bemäktiga sig deras bröst, om icke hoppet till der Allgode, som pröfvar, men icke förderfvar, och til liten till menniskors barmhertighet, hvilken icke trött: nar huru ofta den än anropas, uppehölle deras mod. J ädle! som ägen hus, bröd och kläder — förbarmen Eder öfver dessa hårdt lidande. Än har ingen förgäfves anropat det Christeliga medlidandet. Herren i det höga, som ser och godkänner alla goda gerningar, skall af sin nåd vålsigna Eder med både andelig och iekamlig välsignelse. Om nägra akta till denna bön och af sina tillgångar vilja lindra detta hushålls svåra nöd, så kunna gåfvorne addresseras antingen till Herr Hufig sjelf på Brönnestad, eller till underteknad, som efter föreskrift samvetsgrannt skall aflemna dem, och tacksamt redovisa för det, som han emottagit. Christianstad och Brönnestad den 20 December 1844. J. P. Söderberg. Kyrkoherde, Contr. P:ost.