Aftonbladet – 28 december 1841, sida 3

vilja afgöra, huru han häri lyckats; men i god afsigt, för att vägleda omdömet till pröfning och moderation, och för att något lugna dem, som, missledda af eriktiga framställningar, möjligen fattat falska begrepp om Strauss och föreställa sig, att han, i fiendskap mot Christo, velat undanrycka oss, hvad som för hvarje christen är det dyrbaraste och bästa i lifvet, vår religiösa tro, hopp och frid, velo vi ur en af Strauss sednaste skrifter ) i trogen öfversättuing meddela ett utdrag, innehållande i korthet sammanfattningen af bans åsigt af christendomen. Hans egna erd äro följande: Så litet, som menskligheten någonsin skall blifva utan religion, lika litet skall hon någonsin blifva utan Christus; ty att vilja bafva religion utan Cnaristus, vore vida mer motsägande, än att vilja njuta af poesien, utan att något taga i betraktande en Homer, en Shakespeare o. s. v. Och denna Christus, så vida han är oskiljaktig från den bögsta uppenbarelse af religion, är en historisk, icke en mythbisk, ett individuum, icke biott en symbol. Till denna historiskt personliga Christus kan utur Hans lefverne blott det räknas, hvari hans religiösa fullxomlighet framställer sig, Eans tal, Hans sedliga förhållande och fördragsamhet. Det åter i Hans verksamhet, som icke omedelbart sammanhänger med det sedliga, såsom Hars underverk, och än mer det, som, i stället för att vara utgånget ur Hans inre, blott i yttre måtto beträffar Honom, såsom t. ex. Eans död, betraktad som. yttre tilldragelse och utan aseende på Jesu derigenom gifna prof på fast sinnelag, såsom ock vidare Hans uppståndelse och himmeisfärd, kan sllenast genom symbolisk uttydning erhålla ett religiöst värde, hvilket på elika utvecklingsgrader af fromhet och spekulation kan olika bestäramas.n Ingen fara således, att Christus skullo för oss gå förlorad, ifall att vi finne oss nödsatade gifva mycket till pris af det, som man bittills kallat chbristendom! Han blifver för oss och andra så mycket säErare i behåll, ju mindre vi slafviskt fasthänge vid läror och meningar, hvilka skulle kunna gifva tänkandet en anstöt till affall från Christo. Men blifver för 0ss Christus qvar, blifvar Han för oss det högsta, som vi i religiöst afseende förmå känna och tänka, Den, utan hvilkens närvaro i hjertat ingen fullkomlig fromhet är möjlig, — så blifver väl ock i Honom det väsendtili,a i christendomen för ogs qvar.p Redaktionen har gerna gått Insändarens önskan till mötes att meddela denna artikel, men anser sig dervid böra erinra, att det citerade stycket ur Zwi friedliehe Biätter von Sirauss redan en gång tillförene finnes infördt i Aftonbladet bland de utdrag, som äro hemtade ur den åtalade skriften: Strauss och Evangelierna, der det äfven finnes intaget. För öfrigt må mar visst ej undra, om detta blifvit förbisedt af många, under det härskri och de oupphörliga försök att förvilla emdömet om ifrågavaranda skrift, gom under nära ett halft år varit ett stående thema i en af hufvudstadens tidningar. För öfrigt är Red., som i förbigående får erinra, hvad redan blifvit yttradt, att den icke delar den Straussiska åsigten i så måtto, som denna förallmäniigar idben em Christus till hela menskligheten, idealiskt tänkt, öfvertygad, att den hiftiga striden, i anledning af den af många illa uppfattade mythiskta förklaringen, skall lägga sig i samma mån, som de tänkande blifva ense derom, att det Gudomliga i Christi uppenberelse låg mera uti det inre väsendet, i den frälsning, som Christus beredde menniskoslägtet, genom exemplet af sitt lefverne, af sin fribet från synd, af sin uppoffring för menskligheten och af den lära, som ban gaf menniskorna, till sann förädling och sedlighet, än i de genom skrifien till oss öfverlemnaee kandlingarne af en maktutöfning, hvilken i alla fall icke var mera underbar, än hvad Gud alla dagar visar öfverallt i skapelsens mysterier. ) Vergängliches und Bleibendes im Christenthum. Denna uppsats finnes införd i ett band, som kalJas: Zwesi friedliche Blätter,, utgifvet i Altona 41839. Säljes hos Bagge vid Stadssmedjegatan. z BIR