Aftonbladet – 28 december 1841, sida 2

mindre till Paris. Hvilken väg! oceaner af gyttja, strömmar af snö, en förbatlig sol synlig hvarje timma, en parisisk sol, en bleknande sol. Se här på detta ställe, vid ingången till bron vid de deputerades kammere, öfver alit passerade vapenmålade vagnar och millionärer drogos af fyra hästar; hon hbede sex buketter af violer i handen. Ljufva lilla barn! Hon bjöd et dem sedan hon afskakat snön, till alla som gingo förbi, och ingen ville hafva några. Ingen! Sedan klockan sex på morgonen hade hon bjudit ut dem; det var nu middag. Mascaras garfvare var icke der; han hade träffat ett af dessa öden, hvilka hafva ersatt det franska kongl. lotteriet, e2 omittligt ädelmodig man. Dennt man hade gjort konom present af en korg, tvännt snören och för trenne livres dadlar. Med denn: skatt gick ban mot Paris. Dadlar! dadlar! äkt: från Orienten! ropade han. Stackars Turk! Oct hvem d—n skulle vilja hafva dessa dadlar! A en händelse sålde han åtta första dagen, and: blott trenne, den tredje dagen, den, då han ro pade med full hals vid ändan af bron: dadlar dadlar! hade han icke sålt en enda, och de vor öfverdragne af rimfrost och bestänkte af gyttja Vid klockan två, steg kölden till tolf grader. Oc violett-handlerskan sålde icke mer än den blåfrus ne darrande dadel-handlaren. Turken aftog sin tur ban, upprullade den och sade, eller snarare ingen ting sade. Den lilla flickan betäckte sina axlar me Mascara garfvarens långa muslins stycke. — Dadlar! dadlar! äkta dadlar från Orienten! — Violetter, mina damer, violetter! Ingen köpare. Klockan slog tre, och kölden stej till aderton grader, och de hade icke ätit hvarkel den ena eller andra. Några medlidsamma personer skrattade i förbigå ende öfver attse en turk utan turban! Vid klocka! fyra, sönk den lilla violett-handlerskans hjerta, ho!