Aftonbladet – 28 december 1841, sida 2

merika, ett i Canada, och hvad Irland angår, så har detta befunnit sig i en fortfarande rebellion, eller snart sagdt, borgerligt krig alltifrån hannoverska dynastins införande i landet. Sjelfva adressen från nyssnärmnde Berkshire uttrycker en bjertlig glädje öfver den första af nationalvälsigaelser, födelsen af en prins, ämnad att gifva glans åt thronen och fasthet åt landets konstitution. Huruvida prinsen skall bli en välsignelse eller en förbannelse, en Alfred eller en George III, återstår att erfara; men om landets konstitution beror af en sådan tillfällighet, så vore klokast förändra den ju förr dess heldre. Den allsmäktiga Guden och hans försyn prisas vidare för det han beskyddat drottningen och prinsen i farans stund; och likväl böra vi hoppas att den allsmäktige icke gör något anseende till rangen och att han skall bevisa samma barmbertighet mot en fattig mans hustru på hennes usla läger, som mot ena drottniag i hennes prägtiga sängkammare. Om försynen haft ett sådant ansecnde till kungligheten, så befara vi att både hon och engeiska folket börjat vända tillbaka derifrån och aflägsnar sig allt längre och längre med hvar dag; ty omisskännligen har aktningen för kungligheten betydligen fallit i detta land, isynnerhet efter desss fullkomliga förintande i Amerika. — Woodstocksadressen anropar försynen att det Kongliga barnet måtte träda i dess fäders fotspår: Gud förbjude att dessa måtte lifva de manliga förfädernas fotspår, ty de hafva alla varit tecknade med blod. — Norfolksadressen talar om detta barnets lysande förfäder: hvad betyder detta äckliga sroicker? Hvad lysande finnes väl hos prins Albert personligen eller hos hans ascendenter? Dennra Norrfolksadress ber dessutom Gud att barnet måtte få lefvalför att beskydda konstitutionen; man måtte snarare bedja att det måtte lefva för att upphäfva åtminsione två tredjedelar af denna konstitution, hvilka äro alldeles oförenliga med folkets välfird, såsom vi af en sorglig erfarenhet Gud bättre, fåt lära. — Vid mötet i Kent, Jyckönskar sir J. Kpatchbull landet att detta barn föddes Britt, eburu dess fader ju är en tysk och dess moder till bälften af tykst ursprung; men samma löjliga skryt öfver att vara född Britt, upprepades milJioner gånger vid Georges II:s födelse och uppstigande på thronen, ech dock bar aldrig en thron en blodtörstigare eller mera bigott man. — I London hafva flera af adresserna varit lika så servila och dumma sem i landsorten. T. ex. i den stora församlingen St. Andrew, Holborn, förklarade en man att den vore icke Engelsman, som icke sympatiserade med Kovgl. familjen i glädjen öfver detta barns födelse; vi hysa visserligen en sådan sympati, men en oändligt mycket större för folkets lidanden, och lika stor sympati ifråga om detta barns uppfostran; ty om det uppfostras ssåora våra suveräner alltifrån hannoverska husets uppstigande — n. v. drottningen undantagen — och om det utvecklar en sådan karakter, som medlemmarne af detta bus, Wilhelb IV kanske undantagen, så hade varit önskligare att det aldrig blivit födt. — I Lambeth gjordes till adressen det tillägg att hennes Maj:t måtte sammankalla parlamentet för att mildra folkets elände, och ett dylikt amendement gjordes äfven i adressen från Soutwark; de många möten som i landet blifvit hillne, dela dessa åsigter och uppenbara ett elände så stor! att det knappt kan fattas. Månne detta är der der hanneverska husets välsignelse.; — Bladet genomgår härefter en del af de beskrifninga öfver nöden, som från alla landsorter inkommi och föreslår med hänseende dertill en adress som fäster drottringens uppmärksamhet på den: na nöd och på dea bedröfliga omständigheter att tusentals tunnor hvete rutina i magasinern: medan folket dör af hunger. OOKHOLM den 28 Dec. WH os Fn 9 SO KÖR oo EE oo ar