Aftonbladet – 28 december 1841, sida 1

jag blir inrikes minister, skall jag stadfästa ert va och stanna vid den benämningen. Detta torg har flera utgångar; på den, som bil das af bron till de deputerades kammare, befann si: sn dag under sednaste, vintern — som har vari sträng, efter hvad de fattiga vilja erinra sig — er Österlänning, som sålde dadlar, och en liten bond: licka, som utbjöd April-violer till de förbigående van var i medlet af April — narraktig årstid: de: egnar under solsken, det blåser och snöar, det i callt öfverallt. Det synes, som om violetter trifdes denna så föga blommiga tid. Jag vet icke, huru termed förbåller sig. Se er om, hela synkretsen är sn matta af snö; då denna snö smälter, ser ni en speselyta af tvåhundra mil; ofrusen, bilder den ett bar tock utan sjöfart. Gör ingenting, begär blott vioetter, rosor, vinbär, smultron, ärter, bönor, aprikoser, och ni får på ögonblicket de begärda blommornsi ;ch grönsakerna. Hvaraf kommer sig detta? Hur sällsamt att tänka, att det fianes mera ananas! Paris, än på Martinique! Österlänningen var gammal: han var född i Ma:ara, i konungariket Algier; han hade der en garf vareverkstad; han tillverkade detta röda och brons: ärgade läder, hvaraf svärdfejare betjena sig, för at söra dockfodral och sabelslidor. Man värderar myc cet detta slags handtverk i Orienten; det fordra smak och skicklighet; man har en viss aktning fö; iem, som excellera deri; vår dadelhandlare egde en sällsynt öfverlägsenhet i sitt yrke. Hans rykte. va: stadgadt och hans lycka god, då Fransoserne nedrefvo murarna kring Mascara. Garfvaren blef ruinerad; man uppbrände hans verkstad, man gjorde sadlar af hans vackraste läder, hans hustru dog a! stt bajonettstyng, hans dotter omkom i det brinnande huset; och hans hustru kallades Lune! och ans dotter Petite-Framboise! I Arabien är uppkalelsen af helig betydelse. Det är en dubbel sorg att örlora ett barn, som har namnet Petite-Framboise