Aftonbladet – 28 december 1841, sida 1

EN LITEN OLYCKA. AF LEON GOZLAN. (Detta lilla stycke innefattar en rörande och varra framställning af kontrasterna mellan höd och rikedom, hunger och öfverflöd bredvid hvarandra uti civilisationens och lyxens medelpunkt, samt en djup ironi på samhällets missförhållanden och de bättre lottadges tanklöshet för sina likar, och äger, ehura scenen är i Paris, öfverallt sådana motsvarigheter, att det äfven här icke bör kunna läsas utan deltagande, och som man bör hoppas, icke heller, utan att, vid förekemmande tillfälien, lemaa en tjenlig påminnelse.) Ått förlora en papgoja, eller en hvit vindthund, att seen blomma dö, som man länge i sitt fönster skött och vattnat, är för många menniskor icke annat än en liten olycka, serdeies för dem, som icke älska papgojor, vindthundar elier blommor. Icke dess mindre förorsaka dessa små olyckor sorgliga nätter, saknadsfulla veckor, och döden stundom. Man kan knappt föreställa sig, att detta är möjligt; man tror icke på andra än bålstora olyckor, lysande eländen, så till sägandes. Hjertat vill gerna vara klassiskt. Om man ransakar sig sjelf, skall man finna hos sig den förvillelsen, att icke vilja röras öfver annat än stora lidanden, för att slippa röras af allting. Hvad gör det vil, om Cbina sänkes under vatten, eller om Japan blir uppslukadt.af en volkan? Ni skulle icke släppa till er paraply, för att hindra dessa tvenne bändelser; Men om man stal ifrån er er paraply. skulle ni tänka derpå en hel dag. Det varen liten olycka; det finnes måhända icke annat än små Olyckor. Det finnes i Paris ett torg, som man kallar vackert; det är beläget emellan Tuilerierne och de Ely. seiska fälten, Seinefloden och Boulevarderne. Det är, tror jog, Ludvig den XV:s; Place de la Concorde, Revolutionseller Obelisktorget. Väljen. Då