Aftonbladet – 27 december 1841, sida 2

orm för en stund sedan presenterade dig en lista ill påteckning, var det till nykterhetsföreningen ? B. Åh-nej, nog har han för åtta, nie år sedan frat mycket derför; men nu, då Wicselgren börjat oredika absolut nykterhet, har håns nit kallnat. A. Hvad var det då? B. Jo, han ville, att jag skulle blifva bidragare, jet vill säga: med penningar bidraga till kupans inderkhåll, eller, med andra ord, prenumerera på .... Svenska Biet. A. Nå-å! gjorde du det? B. Nej, böfveln heller! Jag tyckte, att det var nårga nog förut; der var. efter hvad jag i hast unde öfverslå, omtrent tvåhundrade, och flere af lem hade, för den goda sakens skullp, tecknat sig ör till och med tio exemplar. Hvartill skulle det vagna att jag och mina gelikar vräkte bort penninsar på sådant? ..,. A. Vet bror: min enfaldiga tanka är den, att när så förnäma personer gå omkring och värfva, så måste det vara för något högre, ändamål, t. ex. om svenska folket under tvenne år prenumererade på Biet, så finge de högt uppsatte medel att ersätta kabinettskassebristen, och vi papper tili — husbehof: B. Getroffern, sad Tysken!, — een s På hvad sätt lyckas Regeringen bäst att undergräfva menarkiens grundvalar? Utdrag ur en längre artikel i nyare Norrl. posten.) Genom ett förvändt befordrings-system. Det synes väl vid första påseendet vara en obetydlighet och utan något öfvervägande inflytande på det allmänna, att t. ex. en liten obetydlig kammarjunkare med nästan inga embetsmannameriter utom de tvetydiga, han förvärfyat i Riddarhusbragder, i befordringsväg tager högra handen af personer, grånade i statens värf och med förtjenster om fäderneslandet, kbvilka uppväga väl ett tjog kammarjunkares; ty — kan tänka! — det är blott några få individer, som, hafva känning af orättvisan. Det är ej så: den är fröet till ett moraliskt och intellektuelt snärjande ogräs, som sprider sina rötter, och sammanväfver dem med samhällets innersta ädlare delar. Pen visar, att lågheten, kryperiet och bycklad vördnad för makten på högre ort betyder mer, än fosterlandssinnet, dugligheten och lång embetsmanna-erfarenhet; och är na,ionens allmänna moralkänsla slapp och svag; så är natioren under sådana förhållanden förlorad för den sanna friheten; men Svenska nationens är ej slapp och svag; den skall veta taga sig till vara för de förledande lockbitarna att gå i snarorna; borttagas ej dessa,, torde en tid komma då nationen begagnar sina naturliga rättigheter och bortsopar snarorna med heladeras anhanpg. Vi tro, att ett orättvist och förvändt befordringssystem med stora spadtag undergräfver monparkiens grundvalar, så vida ej, det himlen förhindre! dessförinnan statens moraliska känsla går under. oe Man talar om det goda uti en konstitutionell monarki. Må så vara; men då skall ock konstitution och lagar gälla lika för alla, ej tillämpas efter rang och värdigheter, ej gäckas af den ena statsmakten på hen andras bekostnad. Tillåter sig den styrande något sådant, frukte vi, att den hyflar på monarkiens likkista. — Uti St. Kopparbergs Läns tidning läses